Fyra veckors galoppträning!
Igår så var jag lite missnöjd över ridningen. Galishimo tar inte stöd i höger tygel. Galishimo skyggar för trastar. Galishimo har börjat kasta upp huvudet då och då i traven. Galishimo tror att det finns spöken i det lilla bomförrådet. Galishimo är rädd för att vara ensam på ridbanan, av oklara skäl. Lite surmulet har jag kämpat på men måste erkänna att ett par gånger har jag utbrustit:
"Varför gör du sådär för? Vad ska det vara bra för?! Va?!"
Och sedan har jag skämts något oerhört. För sanningen är ju den att Galishimos framsteg de senaste fyra veckorna varit superfina!
Titta bara på vänstergaloppen, det är tre veckor mellan bilderna. Nu flamsade han massor den gången min mamma fotograferade för tre veckor sedan, men det var ganska instabila galoppfattningar. Nu är de mycket stadigare och lugna.
Och titta på högergaloppen, då tippade han gärna inåt med högerbogen och ställde sig utåt med huvudet lite, han blev lite svår att styra då.
Nu har han blivit bättre på att slappna av och tittar dit han ska och "tippar" inte inåt
Vad finns det att anmärka på, egentligen? Är det något han förtjänar efter denna utveckling så är det faktiskt en veckas vila. Jag ska promenera med honom och låta honom beta grönt gräs och ta ut honom i skogen. Till fots. Därför att han är riktigt duktig och har gjort en bra premiär efter den långa vintervilan!
Den 26 april för ungefär tre veckor sedan, avbröt jag träningen i vänster galopp för att han råkade ta fyra fantastiskt avslappnade steg med rund form. Jag chansade och hoppades att han skulle förstå att det var just detta jag önskade av honom. Tre veckor senare har han blivit så duktig, att jag tar för givet att han SJÄLVKLART ska galoppera med avslappnade steg och rund form under hela passet, men så stör jag mig på att han kastar upp huvudet ibland i traven, eller tar stöd på fel tygel. Så onödigt. Så väldigt, väldigt onödigt, när han är så duktig.
Ibland är man korkad, som inte tar ett steg tillbaka och tittar på hur långt man kommit...
.
"Varför gör du sådär för? Vad ska det vara bra för?! Va?!"
Och sedan har jag skämts något oerhört. För sanningen är ju den att Galishimos framsteg de senaste fyra veckorna varit superfina!
Titta bara på vänstergaloppen, det är tre veckor mellan bilderna. Nu flamsade han massor den gången min mamma fotograferade för tre veckor sedan, men det var ganska instabila galoppfattningar. Nu är de mycket stadigare och lugna.
Och titta på högergaloppen, då tippade han gärna inåt med högerbogen och ställde sig utåt med huvudet lite, han blev lite svår att styra då.
Nu har han blivit bättre på att slappna av och tittar dit han ska och "tippar" inte inåt
Vad finns det att anmärka på, egentligen? Är det något han förtjänar efter denna utveckling så är det faktiskt en veckas vila. Jag ska promenera med honom och låta honom beta grönt gräs och ta ut honom i skogen. Till fots. Därför att han är riktigt duktig och har gjort en bra premiär efter den långa vintervilan!
Den 26 april för ungefär tre veckor sedan, avbröt jag träningen i vänster galopp för att han råkade ta fyra fantastiskt avslappnade steg med rund form. Jag chansade och hoppades att han skulle förstå att det var just detta jag önskade av honom. Tre veckor senare har han blivit så duktig, att jag tar för givet att han SJÄLVKLART ska galoppera med avslappnade steg och rund form under hela passet, men så stör jag mig på att han kastar upp huvudet ibland i traven, eller tar stöd på fel tygel. Så onödigt. Så väldigt, väldigt onödigt, när han är så duktig.
Ibland är man korkad, som inte tar ett steg tillbaka och tittar på hur långt man kommit...
.
Kommentarer
Skicka en kommentar