Galishimos helsyster Gezzina är såld

Elin bestämde sig för att sälja Galishimos helsyster Gezzina denna vår. Jag fick förtroendet att vara med under en provridning och ge feedback till Elin. Visserligen var jag rädd för att börja nostalgi-gråta och förstöra hela provridningen genom att snora och krama Elin och bröla
"JAG TAAR HENNE! HON ÄR UNDERBAR!"
men jag lyckades faktiskt uppföra mig som folk. Har man fått Elins förtroende så får man väl försöka leva upp till det så gott man kan.

(Min fantasi är generellt lite mer dramatisk än verkligheten)

Tvärtom än vad jag föreställt mig, så var det en stor glädje att se hur det klickar mellan häst och ryttare. Stina, som tjejen hette, var lite försiktig och vänlig när hon närmade sig Gezzina. Sedan så såg man bara hur den ömsesidiga förtjusningen mellan häst och ryttare bara långsamt växte tills Stina till slut inte kunde låta bli att le brett i förtjusning.

Jag har en förkärlek för ödmjuka ryttare. Dom som säger att dom inte är så duktiga men är bättre än vad dom tror. Som Stina. Då och då kom det små ursäkter om hennes ridstil och att hon kände sig tafatt, men bakom ursäkterna var hon väldigt inkännande, avslappnad och tekniskt duktig.

Jag önskar dom all lycka till.

Och så ska jag göra allt jag kan för att vara ett stöd för Elin som nu förlorar sin hjärtevän...