Jag och verkligheten...


Ni vet, det där Eskadron-märket som jag tyckte var så underbart hippt, fräsigt och färgstarkt och som jag dagdrömde om? Det just här ovanför och de som var av samma märke. Jo. Så här är det. Jag överskattade min ekonomi gravt, som vanligt, och fick rota i REA-lådan efter ett tåligt regntäcke till Galishimo. Så det fick bli det här i stället.



Jag är inte MISSNÖJD. Jag är fullständigt övertygad om att Galishimo är man nog att bära upp ett prickigt rosa täcke med små ponnier på. Jag är också en kvinna av rang som fixar prickigt ponnytäcke. Märket heter "Weatherbeeta" och just denna design heter "Joules" och tydligen ska det vara av jättebra kvalitet. Det får man ju hoppas, eftersom Galishimo demolerar två till tre täcken per år.

Det jag säger är att det bara kostar så lite som en fjärdedel av Eskadrontäcket och ändå fyller samma funktion. Och att ibland får man vara vara glad över att bara ha hittat ett bra täcke till sin häst. Eller att man har en häst. Det kan man också vara glad över. Nu hade jag även råd med ett fleecetäcke till honom, medel mot svansklåda och myggspray. Det behöver han om han ska klara sig under sommaren.

Men min mamma kommer att skratta ihjäl sig...

Först kommer hon att krevera i fnitter.
Sedan blir hon sådär rödögd som hon brukar bli när hon börjar gråta för att hon försöker hålla sig för skratt.
Sedan kommer hon att krysta ur sig ett
"Men så fiiiin...!"

.


Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Planering med att måla hästtransport

Bild
Japp. Det är lika bra att ta tjuren i hornen direkt. Hästtransporten renoverar inte sig själv. Färgen håller på att flagna på den. Jag gillar det inte. Den stora frågan var ju om jag ska måla transporten i en helt ny färg, exempelvis plommonröd, eller om jag skulle försöka finna en färg som matchar min bil, utan att bli så ljus att man ser alla ojämnheter man målat över på plyfan. Eller bara bättra på nuvarande nyans. Jag vägde mellan en förstärkt färg av transportens vanliga blå färg eller bilen. Jag bestämde mig för att det var bättre att köra det fegaste alternativet, det som mest liknar min transport. Jag valde att fega trots att en välmatchad transport till bilen skulle kunna bli awesome. Med heltidsjobb och häst har jag begränsat med energi och orkar kanske inte behålla min entusiasm, om jag råkar välja fel beige nyans på transporten. Det kan ju lätt bli så att den bara ser ut som en kartong om man väljer fel nyans. Eller ljus avföring. Däremot kan jag ju allti
Läs mer

Den där silverbjälken

Bild
Jag tittade på Joseph N Silverbjälkes inlägg på Facebook nyligen och tyckte att hans allmänna råd för framsteg kändes som en lite energigivande oas i öknen. Jag har för mig att han inte heter Silverbjälke alls, utan använder den pseudonym för att få skriva vad fan han vill utan att någon särskild känner sig kränkt eller utpekad. Han verkar i alla fall klok och ibland kanske det behövs en pseudonym för att slippa hamna i blåsväder. Jag vet ju själv hur otroligt lätt man kan skapa drev på nätet när jag höll till i forum, och jag i början helt naivt och öppenhjärtligt delade med mig av min hästs med -och motgångar. Om vi säger så här. Det fick jag sluta med. Det fick jag verkligen sluta med. Här på bloggen har jag dock makten att välja vilka som får stiga fram och vilka som ignoreras. So, this is the safe place. Hur som helst, så har Silverbjälke summerat lite tips som jag försöker hålla fast vid. 1. Lyssna inåt och på dina egna mål, mer än till vad andra tycker. 2. "J
Läs mer

Flashback

Bild
Jag pratade med John i telefonen, som vi brukar på kvällarna, och utan att jag tänkte på det så kändes det som om hon låg alldeles vid mitt ben och sov. Terven. Jag tänkte inte på det, det kändes bara som att hon var där. Det var inte förrän jag sagt godnatt och lagt på, och rörde på benet som jag insåg att sängen var helt tom. Plötsligt så gråter jag hejdlöst igen. Jag har ju nästan vant mig vid att vara utan henne men plötsligt så känns det sådär ovant och nytt och tomt igen. Det kändes som det bara var alldeles nyss man kunde sträcka ut en hand och klappa henne. Hon låg ju alltid i närheten på kvällen. Hon var ju alltid där. Jag önskar att det var "vi" igen. Jag och terven...
Läs mer