Det går inte luta sig i form

Idag tömkörde jag Galishimo för att få igång honom efter vilan. Eller "få igång" är kanske fel ord. Galishimo får man inte igång. Han ÄR igång. Jämt. Alltid redo. Han älskar att jobba och när han travar så bara väntar han på att träna på galoppen. Det är lite av hans nya favorit nu när han är stark och orkar bära sig hyfsat bra.

Jag lär mig utveckla mina hästkunskaper för varje gång jag tränar honom. Förut kändes vänster galopp svår och höger kändes rätt. När man tittar på honom från longerlinan så ser jag allt bättre att höger inte är så himla bra, bara för att han tar den lugnt och fint.  Han bär sig inte så bra med bakbenen utan lutar sig inåt med vikten på innerbogen. Så i stället för att bära sig runt med ett stadigt bakben så tippar han inåt med all vikt på inre frambenet. Som man tippar en cykel när man cyklar med den. Och ingen häst har någonsin i dressyrens historia Tippat Sig I Form.
.
SÅ kontentan av det hela är att jag trodde han hade problem med vänster galopp men egentligen gjorde han den helt rätt, och behövde bara repetera den för att sätta den bättre. Och den högra galoppen blev ignorerad eftersom den redan kändes så lugn och stabil. Men i själva verket så kändes den högra galoppen bra för att han "fuskade" och lutade sig inåt i kurvorna som en cykel, med all vikt på frambenen. Och det finns ju ingen motor i frambenen, utan bara i bakbenen, så utan motor så blir ju galoppen "lugn". Framben har bara hästar för att ha något att luta sig på. Och då har jag ju förstås berömt honom och sagt att han gjort rätt och det har ju han förstås trott på...

Men till mitt försvar så kan jag ju säga att det är så små nyanser som avgör. Man måste verkligen träna upp sitt öga och lära sig känna igen de små, små, skillnaderna som gör stordåd i det långa loppet. Och att träna upp hästögat tar tid... men jag blir bättre och bättre!

Jaja. Hästvetenskap och hur de rör sig. Man slutar aldrig lära sig. Och Galishimo är den bästa och mest motiverande vän man kan ha med sig på den resan...

och jag har inte minsta oro över att inte lyckas lära honom bära sig i högergaloppen. Ger jag honom en jättestor cirkel att galoppera på, och lite tid, låt oss säga fem veckor, så löser han det själv. Fråga mig inte hur det går till att han lär sig.

Han är lite magisk på den fronten.





Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Planering med att måla hästtransport

Den där silverbjälken

Flashback