Ridrädsla Regel nr 1.
Jag har ju förstått att det är några som följer bloggen utifrån min ridrädsla (vinkar till Anna!) så jag ägnar dagens inlägg åt just DIG. Du som vet hur det känns att få kaninpuls, bara man föreställer sig att sitta upp på sin häst. Jag ska ta upp lite olika tips att tänka på om du brottas med det framöver.
.
"Jag vill bara hjälpa"
Hur känner man igen en kovältare då?
Ja en replik som kovältare använder sig av inom ridsporten är ofta "Jag vill bara hjälpa dig." Akta dig för sådana personer. En person som faktiskt hjälper dig vet om det själv, och du vet om det själv... då behöver man inte förtydliga något genom att säga "Jag vill bara hjälpa dig".
Tänk dig att någon mockar upp din hästs skit på ridbanan och förtvivlat säger
"JAG VILL JU BARA HJÄLPA DIG" eller om någon ställer upp på att skjutsa och serva dig på en tävling, och personen om och om igen säger
"Jag vill ju bara hjälpa!" när de utför skjuts och service. Händer det ofta? Nej, det gör det inte. För det är så uppenbart att de hjälper dig att du oftast spontant och glatt säger
"Tusen tack för hjälpen!" och de i regel svarar
"Var så god!".
Det är inte svårare än så.
Men om någon inleder samtal eller delaktighet med att säga att "de bara vill hjälpa"... då har du all rätt att känna skepsis. Då döljer de något. Oftast kritik. Och är det något du ska skydda dig från när du är ridrädd, så är det kritik. Därför att du är redan sårbar och traumatiserad och du är känslomässigt inte mottaglig att hantera kritik konstruktivt. Kritiken är ofta
"Du kanske skulle skaffa en snällare häst" eller
"Är det inte dags att sälja snart?" och
"Jag skulle ge upp om jag var du" och liknande. Det är inte att hjälpa. Det är att klappa på huvudet och omyndigförklara dig själv och dina beslut. Självklart så ska du sälja, byta, eller ge upp när du är ute efter det. Men ingen annan än du själv bestämmer tidpunkt och plats för det. Ingen. Annan.
"Du kan inte ta till dig kritik"
Och det går inte resonera med en känslomässig vampyr inom ridsporten eftersom de alltid kan kontra med personangreppet om att man "inte kan ta till sig kritik". Det är omöjligt att vinna en sådan diskussion. Tänk dig själv om du säger till den rundlagda kassörskan på ICA att hon borde gå ned i vikt, av hälsoskäl. När hon hämtat sig från chocken och får tillbaka fattningen och säger
"Men HUR kan du säga sådär?!" så kan du ju kontra med ett
"Hoppsan?! var det ett så känsligt ämne...?! Jag visste inte att du hade så svårt för att ta kritik." och så har du vunnit. Eller hur?
Övervikt eller ridsport spelar ingen roll. Det är same shit. Undvik personer som har detta resonemangsmönster under den tid du är ridrädd. They are up to no god och du är för känslomässigt sårbar för att hantera dem! Ta tillbaka dem när självkänslan är tillbaka...
om de ens är intresserade av dig då...
sannolikt inte.
.
.
Regel nr 1. Känn igen och dumpa energitjuvarna.
Du är oerhört sårbar och lätt att påverka när du är rädd för att rida. Det är ju ett trauma och en slags fobi och du känner dig redan sämre än alla andra. Det är då de kommer till dig, de där människorna... de känslomässigt hjärnätande vampyrerna som vill livnära sig på din dåliga självkänsla. De sniffar upp dig som blodhundar och hittar dig varesig du gömmer dig eller inte. Och det är dessa människor du ska frukta mer än livet självt. För de personerna ägnar sig inte åt något annat än kovältning. De vill välta dig så de känner sig duktiga själva."Jag vill bara hjälpa"
Hur känner man igen en kovältare då?
Ja en replik som kovältare använder sig av inom ridsporten är ofta "Jag vill bara hjälpa dig." Akta dig för sådana personer. En person som faktiskt hjälper dig vet om det själv, och du vet om det själv... då behöver man inte förtydliga något genom att säga "Jag vill bara hjälpa dig".
Tänk dig att någon mockar upp din hästs skit på ridbanan och förtvivlat säger
"JAG VILL JU BARA HJÄLPA DIG" eller om någon ställer upp på att skjutsa och serva dig på en tävling, och personen om och om igen säger
"Jag vill ju bara hjälpa!" när de utför skjuts och service. Händer det ofta? Nej, det gör det inte. För det är så uppenbart att de hjälper dig att du oftast spontant och glatt säger
"Tusen tack för hjälpen!" och de i regel svarar
"Var så god!".
Det är inte svårare än så.
Men om någon inleder samtal eller delaktighet med att säga att "de bara vill hjälpa"... då har du all rätt att känna skepsis. Då döljer de något. Oftast kritik. Och är det något du ska skydda dig från när du är ridrädd, så är det kritik. Därför att du är redan sårbar och traumatiserad och du är känslomässigt inte mottaglig att hantera kritik konstruktivt. Kritiken är ofta
"Du kanske skulle skaffa en snällare häst" eller
"Är det inte dags att sälja snart?" och
"Jag skulle ge upp om jag var du" och liknande. Det är inte att hjälpa. Det är att klappa på huvudet och omyndigförklara dig själv och dina beslut. Självklart så ska du sälja, byta, eller ge upp när du är ute efter det. Men ingen annan än du själv bestämmer tidpunkt och plats för det. Ingen. Annan.
"Du kan inte ta till dig kritik"
Och det går inte resonera med en känslomässig vampyr inom ridsporten eftersom de alltid kan kontra med personangreppet om att man "inte kan ta till sig kritik". Det är omöjligt att vinna en sådan diskussion. Tänk dig själv om du säger till den rundlagda kassörskan på ICA att hon borde gå ned i vikt, av hälsoskäl. När hon hämtat sig från chocken och får tillbaka fattningen och säger
"Men HUR kan du säga sådär?!" så kan du ju kontra med ett
"Hoppsan?! var det ett så känsligt ämne...?! Jag visste inte att du hade så svårt för att ta kritik." och så har du vunnit. Eller hur?
Övervikt eller ridsport spelar ingen roll. Det är same shit. Undvik personer som har detta resonemangsmönster under den tid du är ridrädd. They are up to no god och du är för känslomässigt sårbar för att hantera dem! Ta tillbaka dem när självkänslan är tillbaka...
om de ens är intresserade av dig då...
sannolikt inte.
.
Kommentarer
Skicka en kommentar