Sagan om grillen

Igår ägnade jag hela dagen åt att grilla hamburgare. Alla som följt min blogg anar att mitt intresse för mat inte är det största. Mitt intresse för grillning är inte heller det största. Mat är bränsle och ingenting annat. Ibland kan jag laga något gott men det blir allt mer sällan. Hur fan grillar man egentligen?
Jag ställer mig tveksamt och tittar på publiken. Sedan tittar jag på den tomma grillen. Sedan tittar jag på publiken igen. Funktionären Lisa står bredvid mig eftersom hon för tillfället råkar känna sig överflödig.
"Alltså... hur gör man?" väser jag till henne och biter mig i läppen.
"Inte vet jag. Futta eld på kolen och låtsas som att du har koll?" säger hon.
"Hur mycket tändvätska behöver man?" undrar jag.
"Äh. En skvätt. Eller två?" föreslår hon.


Efter många om och men, och extremt mycket tändvätska, så brinner kolen.
En ponnypappa tittar lite tveksamt på mig. Lite granskande sådär. Sedan testar han:
"Kan du göra en... hamburgare?"
"En hamburgare?" frågar jag igen.
"Ja." säger han.
"Är du säker?" undrar jag igen.
"Nu när du säger det så börjar jag känna mig lite tveksam." erkänner ponnypappan.
"Dåså." svarade jag bestämt och lägger armarna i kors.

"MEN KATARINA!" säger en domare bestämt, som råkat höra konversationen och jag återgår till ett:
"Självklart herrn!" och lägger på lite hamburgare.


"Du har inte gjort det där förut va?" frågar ponnypappan och jag svarar:
"Det har inte du med att göra!" och börjar stirra stint på hamburgaren som fräser på gallret.
"Är jag typ, din första kund?" frågar ponnypappan lite tveksamt.
"Ja. Och jag tycker du ska känna dig ärad."
Han ställer sig lite närmare och tittar på hamburgaren.
"Du måste nog vända på den nu." försöker han.
"Jaha..." muttrar jag och börjar fippla med den.
"Vågar man äta den där?" säger han slutligen när jag är klar.
"Det tycker jag!" svarar jag surt. Han tackar lite försiktigt och drar sig tillbaka.


Sedan så säger han vänligt att det var en exeptionellt god hamburgare och att den var förstaklassigt grillad. Som ett litet moraliskt stöd, sådär.


Sju timmar och åttio hamburgare senare så lägger jag mig utmattad på sängen hemma. Men nu kan jag grilla hamburgare.


Nu har jag blivit jävligt bra på det!
.

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Planering med att måla hästtransport

Bild
Japp. Det är lika bra att ta tjuren i hornen direkt. Hästtransporten renoverar inte sig själv. Färgen håller på att flagna på den. Jag gillar det inte. Den stora frågan var ju om jag ska måla transporten i en helt ny färg, exempelvis plommonröd, eller om jag skulle försöka finna en färg som matchar min bil, utan att bli så ljus att man ser alla ojämnheter man målat över på plyfan. Eller bara bättra på nuvarande nyans. Jag vägde mellan en förstärkt färg av transportens vanliga blå färg eller bilen. Jag bestämde mig för att det var bättre att köra det fegaste alternativet, det som mest liknar min transport. Jag valde att fega trots att en välmatchad transport till bilen skulle kunna bli awesome. Med heltidsjobb och häst har jag begränsat med energi och orkar kanske inte behålla min entusiasm, om jag råkar välja fel beige nyans på transporten. Det kan ju lätt bli så att den bara ser ut som en kartong om man väljer fel nyans. Eller ljus avföring. Däremot kan jag ju allti
Läs mer

Den där silverbjälken

Bild
Jag tittade på Joseph N Silverbjälkes inlägg på Facebook nyligen och tyckte att hans allmänna råd för framsteg kändes som en lite energigivande oas i öknen. Jag har för mig att han inte heter Silverbjälke alls, utan använder den pseudonym för att få skriva vad fan han vill utan att någon särskild känner sig kränkt eller utpekad. Han verkar i alla fall klok och ibland kanske det behövs en pseudonym för att slippa hamna i blåsväder. Jag vet ju själv hur otroligt lätt man kan skapa drev på nätet när jag höll till i forum, och jag i början helt naivt och öppenhjärtligt delade med mig av min hästs med -och motgångar. Om vi säger så här. Det fick jag sluta med. Det fick jag verkligen sluta med. Här på bloggen har jag dock makten att välja vilka som får stiga fram och vilka som ignoreras. So, this is the safe place. Hur som helst, så har Silverbjälke summerat lite tips som jag försöker hålla fast vid. 1. Lyssna inåt och på dina egna mål, mer än till vad andra tycker. 2. "J
Läs mer

Flashback

Bild
Jag pratade med John i telefonen, som vi brukar på kvällarna, och utan att jag tänkte på det så kändes det som om hon låg alldeles vid mitt ben och sov. Terven. Jag tänkte inte på det, det kändes bara som att hon var där. Det var inte förrän jag sagt godnatt och lagt på, och rörde på benet som jag insåg att sängen var helt tom. Plötsligt så gråter jag hejdlöst igen. Jag har ju nästan vant mig vid att vara utan henne men plötsligt så känns det sådär ovant och nytt och tomt igen. Det kändes som det bara var alldeles nyss man kunde sträcka ut en hand och klappa henne. Hon låg ju alltid i närheten på kvällen. Hon var ju alltid där. Jag önskar att det var "vi" igen. Jag och terven...
Läs mer