Tillbaka till jobbet


 Det är lite kul att komma tillbaka till jobbet ändå, mycket tack vara alla olika alternativ med kläder! Skönt att inte tomt stirra på en osorterad hög med svarta plagg och sucka uppgivet. Jackan är en bolero (den är kort och slutar just vid revbenen) med en massa söta pärlor, linnet under har en svart, fin spets, och så tog jag den blå sjalen av den imponerande mängd sjalar jag införskaffat via nätshopping denna sommar. Jag har hunnit träffa socialnämndens ordförande på jobbet och vi har gått igenom ett personuppgiftsbiträdesavtal inför den nationella brukarenkäten för 2024. 

Det är roligt hur nya titlar florerar och definieras och den här titeln har jag aldrig haft förut: "Påverkare"! Haha, jag skriver inte under några dokument och är inte ansvarig över varken arkivering, genomförande, eller dataskydd, men någon behöver gå runt till olika instanser och säga vad de ska göra, och vilket datum de ska vara klart. Det är jag. Påverkaren. Det känns bra! 

Det är så skönt att ha så många års heltidsjobb på nacken, hela 20 år nu, och jag känner mig lugnare. 
"De här avtalen blir bara bättre och bättre. Jag känner mig helt trygg." sade jag till ordföranden, för det är ju oftast det som man behöver förmedla när det blir sidor upp och ned med juridisk text. 

Det är ju också detta jobb som gör att jag känner mig trygg ekonomiskt och att jag kan ha min lilla bruna häst utan att känna oro. Jag är inte rik men jag är säker. Sedan får man ju köpa att man kanske rider lite mindre, och utmanar sig lite mindre i ridningen, eftersom man ofta kan vara trött efter en arbetsvecka. Men det är det värt! 

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Den där silverbjälken

Bild
Jag tittade på Joseph N Silverbjälkes inlägg på Facebook nyligen och tyckte att hans allmänna råd för framsteg kändes som en lite energigivande oas i öknen. Jag har för mig att han inte heter Silverbjälke alls, utan använder den pseudonym för att få skriva vad fan han vill utan att någon särskild känner sig kränkt eller utpekad. Han verkar i alla fall klok och ibland kanske det behövs en pseudonym för att slippa hamna i blåsväder. Jag vet ju själv hur otroligt lätt man kan skapa drev på nätet när jag höll till i forum, och jag i början helt naivt och öppenhjärtligt delade med mig av min hästs med -och motgångar. Om vi säger så här. Det fick jag sluta med. Det fick jag verkligen sluta med. Här på bloggen har jag dock makten att välja vilka som får stiga fram och vilka som ignoreras. So, this is the safe place. Hur som helst, så har Silverbjälke summerat lite tips som jag försöker hålla fast vid. 1. Lyssna inåt och på dina egna mål, mer än till vad andra tycker. 2. "J
Läs mer

Planering med att måla hästtransport

Bild
Japp. Det är lika bra att ta tjuren i hornen direkt. Hästtransporten renoverar inte sig själv. Färgen håller på att flagna på den. Jag gillar det inte. Den stora frågan var ju om jag ska måla transporten i en helt ny färg, exempelvis plommonröd, eller om jag skulle försöka finna en färg som matchar min bil, utan att bli så ljus att man ser alla ojämnheter man målat över på plyfan. Eller bara bättra på nuvarande nyans. Jag vägde mellan en förstärkt färg av transportens vanliga blå färg eller bilen. Jag bestämde mig för att det var bättre att köra det fegaste alternativet, det som mest liknar min transport. Jag valde att fega trots att en välmatchad transport till bilen skulle kunna bli awesome. Med heltidsjobb och häst har jag begränsat med energi och orkar kanske inte behålla min entusiasm, om jag råkar välja fel beige nyans på transporten. Det kan ju lätt bli så att den bara ser ut som en kartong om man väljer fel nyans. Eller ljus avföring. Däremot kan jag ju allti
Läs mer

Påskjutet

Bild
Ares börjar känna sig mer och mer bekväm med mig i sadeln, och det märktes mest igår med att han har ett riktigt fint påskjut med starka bakben. Igår var han lugn, jag var lite försiktig då vi inte var ensamma på ridbana, men idag var husse med och jag kände mig tryggare, och då var han pigg! Skritten är stor och ordentlig där han vill framåt, vid minsta lilla skänkling så svävar han glatt iväg i trav, med stora glada kliv, och jag hänger inte riktigt med. Ibland vinglar han ju lite också. Det är inte lätt att vara duktig.  Galishimo tog ju små, fina så steg och traven var väldigt liten och enkel att sitta i. När Ares trampar iväg så gungar hela hans kropp, glatt och energiskt. Det känns lite som så, att om jag bara tjoade till, och sade att han var duktig, så hade han gärna gett mig en glad galopp. Han gillar att jobba och är glad att stå till tjänst. Nu får det gärna gå fort, också.  Är jag redo för min arbetsglada, pigga, ponny med det fina klivet? Nej det är jag inte. Jag tycker de
Läs mer