Behöver jag byta mitt vokabulär?

Jag behöver sluta slå på mig själv. Jag vet inte vad jag fått det ifrån och varför jag håller fast vid det. Men det är ju denna tveksamhet om att sitta upp som verkligen är ett hål av nedvärderande kommentarer som jag fäller om mig själv. 

Exempelvis formuleringen: "Jag vågar inte sitta upp"

Vad ger den mig? Känslan av otillräcklighet? Känslan av att vara feg? Känslan av att andra har rätt? 
Vad får jag ut av de orden? Vem är det bra för? Det finns massor av andra meningar som inte skadar mig på samma sätt. 

Andra meningar, i samma situation, som ger samma resultat i träningen, och som inte skadar mig: 

"Jag bedömer att han kan bli spänd och misslyckas"

"Jag tror det är för mycket omkring honom nu"

"Jag känner att han inte är tillräckligt lösgjord för att få igenom en bra ridning" 

"Jag tror jag når fram till honom bättre med övningar från marken"

"Idag behöver vi tid." 

Då har jag gjort bedömningar om hästen och situationerna vi befinner oss i. Och vem säger emot de bedömningarna? Det gör troligen ingen. Och den som gör det behöver man ju inte lyssna på för ingen har spenderat så mycket tid som jag har, med Ares. Ingen vet bättre än mig, när jag är bra på verkningsfull ridning, och vilka förutsättningar jag behöver för att utföra det. 

Så jag ska verkligen försöka eliminera detta irriterande ord som faktiskt motsäger så mycket av vad jag uppnått. 

Jag kan träna om vad jag säger om mig själv, och till mig själv. Jag är inte statisk!