Ett overkligt hem och grundvaccinering

Jag var hemma på gården och jobbade lite hemifrån på förmiddagen, när Jonatan åkte till jobbet, sedan så skulle vi ses i stallet kring lunch då SuperSessan skulle få sin tredje och sista grundvaccinering. Nej man behöver inte vara två personer för det, men det var kring lunch och det passade mig också att åka dit då. 

Det känns helt overkligt att gå omkring ensam i huset på gården på morgonen. Det känns väldigt märkligt och lite obekvämt att strosa runt där. Jag tror inte jag tänkt jättemycket på slutresultaten, konstigt nog, förrän nu när huset (efter ett års tålmodigt arbete)  börjar vara mer färdigt än ofärdigt. När vi renoverat trappen, hallarna, och alla rum så har jag mest gått på energin av att få göra något med honom, lära mig ett och annat, och även få utforska mitt intresse för färg och renovering. Nu känns det som att jag går runt i någon annans hem, kanske till och med i ett hotell jag inte betalat för, trots att jag varit med och valt allt från väggfärg, matta, möbler, filtar och dekor. Allt har jag varit med i. Inte ett enda steg i renoveringen har vi inte tagit tillsammans. 

Jag har dock inte på djupet hunnit tänka igenom att jag skulle ha en egen nyckel och börja vistas där själv! När jag lämnar huset så lämnar jag det med samma tillförsikt som om man städat ut en gäststuga. 

"OJ, där var en dammtuss! Jag torkar av diskbänken lite mer. Syns det att jag suttit i det här rummet mycket?" typ. 

Men det är en häftig känsla. En bra känsla. Den är bara väldigt, väldigt ovanlig! 

Hur var Sessan under vaccineringen då? Ja som ni redan insett så har ju Sessan en avslappnad attityd till världen. Vaccineringen var inget undantag. 

Jag skulle nog vilja beskriva det som att Sessan missade veterinärbesöket och sprutan för att hon, just då det hände, råkade tänka på något annat. Veterinären kom in, gav henne en spruta, gav henne en pellets, och sade hej då. Det såg ut som att Sessan mest var intresserad av vad Jonatan hade för sig, och att veterinären bara var en sidoaktör, som alla andra kvinnor och tjejer på Brönet, som bara susade förbi av någon anledning. Plötsligt hade hon några pellets i munnen. Jaha. Jag såg inget tecken alls på att hon noterade att hon fick en spruta. 

Så det kändes också lite underligt. 

Nu har vi alltså en unghäst som alltså inte ens märker när hon får en spruta, och den andra unghästen märker, men bryr sig inte om att han får en spruta. Det känns superbra med så trygga, fina djur!