Sjuk och sjukt nöjd

Energin är verkligen inte på topp. Jag kan jobba hyfsat men går helst inte längre än någon kilometer, är matt med huvudvärk sedan en vecka. Troligen är jag drabbat av ett helt vanligt virus precis som vanligt. Men jag orkade ta in Ares häromdagen och ge honom myggmedel. Då passade jag även på att låta honom bekanta sig med westernsadeln och lade den på ryggen ett par gånger. Det verkade han acceptera. 

Idag under lördagen så tog vi ut och longerade honom lite i westernsadeln. Han var ganska nöjd med det hela och var inte särskilt bekymrad om sadeln, trots att den vippade en hel del i longeringen. 

Sedan gick vi en promenad i skogen med honom och även där var han nöjd och glad, gick snällt med oss och letade lite mat där han kunde. 

Jag hade inte planerat att sitta upp på honom men blev ju givetvis sugen när han uppförde sig så bra, så när vi var hemma igen så letade jag upp hjälmen och satte mig upp. Det kändes hyfsat tryggt ändå.

Har jag sagt att jag älskar denna underbara häst?! Jag tyckte dock att paden tryckte för hårt mot hans manke så jag beställde en sprillans ny pad med extra utrymme för manken. Svindyrt, men kan absolut vara värt det! 

Jag frågade Jonatan om han tyckte jag var lite väl slösaktig när jag brände tvåtusen rakt av på en westernpad och han svarade. ”Om det hjälper dig att känna dig trygg när du rider ute så är det en investering.” Och det stämmer ju. Om utrustningen sitter bra, passar hästen, och jag känner mig tryggare ute i westernsadeln så är det ju bara bra! Jag har ju råd!