Dressyren går vidare

Ares är överraskande duktig fortfarande, vi har jobbat lite för mycket i hans dåliga vänstervarv, som med träning blivit jättefint, men nu behöver vi komma i kapp med styrka och koordination i hans betydligt bättre högervarv, som nu har blivit det lite sämre varvet, men det är blott och enbart ett förarfel och ganska lätt att åtgärda. Rida i höger varv i i början, upprätthålla den fina ridningen som redan finns i vänster varv, och sedan avsluta i höger igen. När han kan det enkelt så sätter jag ihop det i en 8:formation. Men det får ta den tid det tar, han gör det jättebra! Jag hade aldrig förväntat mig en så trevlig dressyrhäst i Ares! 

Vänstervarvet är en dröm att rida. Ibland går det lite långsamt och jag får driva på, han tappar också formen i avsaktningarna, men även där kan man säga att vi har ett förarfel då jag slutar rida honom och börjar gosa innan han hunnit stanna av. Så han stannar med huvudet högt och väntar på sin hyllning. Detta gör vi bättre längre fram. Många små detaljer kan skjutas på framtiden när man har en jättefin liten fyraåring. 

Apropå jättefina unghästar så är SuperSessan en helt egen klass av unghäst. Visst är Ares trygg och fin att rida, men han kan även bli osäker ibland. Då behöver vi bromsa in lite och stötta upp honom, låta honom få lite självförtroende. Sessan däremot, hon ÄR självförtroende. Jag sade till mamma att Sessan är lite som en tax i sin personlighet. Hon bara kliver in och äger rummet. "Här är jag! Välkomna att klappa mig!" ser hon ut att säga. Hon lär sig övningar väldigt snabbt men hon behöver ibland pauser för att gäspa, och gäspa. Då lämnar vi henne lite och låter henne smälta träningen och intrycken en stund. Men hon är ett nöje rakt igenom. Så glad man blir av henne!  

Nu har jag lämnat gården i Sjöbotten ett litet tag för att bo i lägenheten i stan. Det är närmare till både jobbet och stallet nu inför morgondagens jobb. Jonatan gjorde sig också till rätta här och hundarna verkar trivas. Kylen i den lilla lägenheten är rensad från sommarens kvarglömda mat och nu har vi nya matlådor och ny mat. Jag har sorterat om alla jobbkläder så de nya plaggen hänger prydligt på hängarna. Så nu återgår vi till höstens rutiner. Det känns lite tråkigt men det känns också som att vi haft en väldigt lång semester, trots att den bara var fyra veckor. Det har hunnit hända så mycket bra. 

Den här fåtöljen i Sjöbotten saknar jag dock redan nu. Och inredningen runtomkring. Hur mysigt allt ser ut. 

Vi återvänder nog om några dagar, bara.