Nu fyller jag 42!

 Igår fyllde jag 42! Jag låg lite lågt med det. Jag satte inte ut det på sociala medier eller så. Jag gillar förstås positiv uppmärksamhet, men en födelsedag känns lite som en forcerad uppmärksamhet där man bestämt sig för att ge varandra uppmärksamhet ett visst datum. Och så får jag lite bråttom att svara och tacka varmt för gratulationer och det har blivit lite av en stress ibland. 

Men några lojala vänner luskade ut att jag fyllde år idag. Och det blev inte stressigt att tacka dem. 

Att bli äldre är för övrigt ganska skönt. Såklart kroppen blir lite annorlunda men det är ändå marginellt. Fettet under huden är lite gropigt. Huden är inte lika slät. Jag blir lite stelare och klumpigare i vissa rörelser, och jag kan få lite mer ont i lederna om jag inte värmer upp innan jag gör något krävande. Jag behöver mina glasögon oftare. Men jag bryr mig inte om det. Jag är stolt att jag är frisk och normalviktig. Jag kunde ha gått upp mycket mer i vikt på ett halvårs vila och utmattningskänslor förra året.

Det som är bäst är ju känslan av att bli mer sig själv ju äldre man blir. Man klär av sig förväntningar, normer, och den man önskar att man vore, när man blir äldre. Ett lager i taget. 

Tjo, jag är faktiskt inte intresserad av att dejta och äter hellre en äggmacka.

Yes jag blir lätt överstimulerad och behöver jobba hemifrån i tystnad ibland.

Absolut, jag släcker gärna lampan klockan 20.00 och somnar nöjt. 

.

Min mamma kom och hälsade på, vi hade lång och trevlig stalltid med Ares, och hans jämnåriga unghäst, och den hästens ägare. Det är bra att vara flera att hjälpas åt. Det är riktigt mysigt. 

Ares är fortfarande enkel och okomplicerad. Han har inga problem med att göra det jag ber honom om. Han bromsar in och funderar om han behöver tänka. Jag har planer på att börja tömköra honom på volt i trav, men måste vänta på bättre underlag. Vi har haft det riktigt halkigt i två månader nu. Men snart vänder det!