Tömkörning och "tur"

 

Jag fick hjälp av min stallkompis (på bilden) att börja tömköra Ares, igår. Ares är ju verkligen en liten myspropp som bara gillar att vara med. Teddybjörnen Fredriksson. Jag trädde tömmarna till grimman och så gick vi några varv på ridbanan. Jag gick passivt bakom honom och gjorde några start och stopp med ljud, och inte genom att dra i tömmarna. Och så gjorde vi snett igenom med hjälp av stallkompisen. Jag drog aldrig i tömmarna, höll bara i dem och rörde dem. I slutet viftade jag med dem och slängde dem ömsom på hans högra rumpdel, ömsom på hans vänstra. Drog dem upp och ned efter hans sidor, medhårs och mothårs. Styrningen kan vi ta en annan dag. 

Det är tyvärr halkigt underlag på banan så vi måste ta det försiktigt. Han har inga broddar bak. 

Han till och med gäspade när vi gick runt på ridbanan igår. "Det här var väl inget... det blir alltså inte mer spännande än så här?" verkade han säga och myste på med sänkt huvud. 

Och det är nu som jag har upptäckt, på vänliga meddelanden och sociala medier, som ordet "tur" dyker upp lite då och då. Det skrivs välvilligt och peppande, men lite road blir jag faktiskt. Att jag haft sådan tur. Vilken tur att han är så snäll. 

Jag skulle nästan kunna satsa pengar på att de flesta som tycker jag haft "tur" hade scrollat förbi hans annons på Hästnet utan minsta intresse. En gulbrun liten welsh cob för 50.000 kr, när man kan köpa ett likvärdigt svenskt halvblod för 65.000 kr? Han ser lite liten ut. Kanske oansenlig. Jag var dyngsjuk och  jättetrött i somras och åkte 35 mil för att titta på honom. På grund av hans ras och uppfödarens karaktärsbeskrivning, som fick mig att fundera på om han inte skulle passa mig riktigt bra. Om han ändå inte är värd sina 50 papp. Av alla annonser som var ute så var han ändå intressantast. Det ligger många tankar bakom inköpet av honom. 

Lägg sedan till att jag är jätteförsiktig och verkligen försöker ta träningen långsamt med honom. Bara för att man är lugn och snäll behöver inte utvecklingen gå undan. Han kan få ha ett tempo som får honom att gäspa. Det kan vi ha igen senare. Det bygger förtroende för framtida träningsmoment. 

,

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Planering med att måla hästtransport

Bild
Japp. Det är lika bra att ta tjuren i hornen direkt. Hästtransporten renoverar inte sig själv. Färgen håller på att flagna på den. Jag gillar det inte. Den stora frågan var ju om jag ska måla transporten i en helt ny färg, exempelvis plommonröd, eller om jag skulle försöka finna en färg som matchar min bil, utan att bli så ljus att man ser alla ojämnheter man målat över på plyfan. Eller bara bättra på nuvarande nyans. Jag vägde mellan en förstärkt färg av transportens vanliga blå färg eller bilen. Jag bestämde mig för att det var bättre att köra det fegaste alternativet, det som mest liknar min transport. Jag valde att fega trots att en välmatchad transport till bilen skulle kunna bli awesome. Med heltidsjobb och häst har jag begränsat med energi och orkar kanske inte behålla min entusiasm, om jag råkar välja fel beige nyans på transporten. Det kan ju lätt bli så att den bara ser ut som en kartong om man väljer fel nyans. Eller ljus avföring. Däremot kan jag ju allti
Läs mer

Den där silverbjälken

Bild
Jag tittade på Joseph N Silverbjälkes inlägg på Facebook nyligen och tyckte att hans allmänna råd för framsteg kändes som en lite energigivande oas i öknen. Jag har för mig att han inte heter Silverbjälke alls, utan använder den pseudonym för att få skriva vad fan han vill utan att någon särskild känner sig kränkt eller utpekad. Han verkar i alla fall klok och ibland kanske det behövs en pseudonym för att slippa hamna i blåsväder. Jag vet ju själv hur otroligt lätt man kan skapa drev på nätet när jag höll till i forum, och jag i början helt naivt och öppenhjärtligt delade med mig av min hästs med -och motgångar. Om vi säger så här. Det fick jag sluta med. Det fick jag verkligen sluta med. Här på bloggen har jag dock makten att välja vilka som får stiga fram och vilka som ignoreras. So, this is the safe place. Hur som helst, så har Silverbjälke summerat lite tips som jag försöker hålla fast vid. 1. Lyssna inåt och på dina egna mål, mer än till vad andra tycker. 2. "J
Läs mer

Flashback

Bild
Jag pratade med John i telefonen, som vi brukar på kvällarna, och utan att jag tänkte på det så kändes det som om hon låg alldeles vid mitt ben och sov. Terven. Jag tänkte inte på det, det kändes bara som att hon var där. Det var inte förrän jag sagt godnatt och lagt på, och rörde på benet som jag insåg att sängen var helt tom. Plötsligt så gråter jag hejdlöst igen. Jag har ju nästan vant mig vid att vara utan henne men plötsligt så känns det sådär ovant och nytt och tomt igen. Det kändes som det bara var alldeles nyss man kunde sträcka ut en hand och klappa henne. Hon låg ju alltid i närheten på kvällen. Hon var ju alltid där. Jag önskar att det var "vi" igen. Jag och terven...
Läs mer