Vad är viktigt för mig?

Jag fick en betalningsavi för min lokala ridklubb, för medlemskap och ridhuskort 2023, och jag tvekade lite om jag skulle betala årets medlemskap och ridhuskort. Jag trivs i ridklubben, gillar att volontärjobba, och det är bara 5 kilometer till ridhuset från där Ares står. Perfekt avstånd. 

Men ÄR det viktigt för mig att lösa ridhuskort just i år? Jag bestämde mig för att sova på saken och efter att ha grubblat några dagar så kom jag fram till att det är kanske inte så viktigt just under 2023. Det finns så många andra saker som är viktiga att göra med Ares när han är tre år. 

Som att lastträna. Nu tränade jag honom ganska mycket i november och han går in snällt. Det blev en bra förberedelse och det var lätt att lasta in honom när vi flyttade till det nya stallet. Ares stressade lite, han skapade oväsen i transporten, innan vi åkte till nya stallet, och han var ganska fuktig i pälsen och ångade lite när vi kommit fram. Men han skötte sig fint. Själv var jag ganska nervös och hade en klump i magen. Det var inte roligt att stänga luckan och höra honom bli stressad där inne. 


Det känns alltså inte helt bra i magen. Jag vill vara trygg och lugn över lastningarna. Jag vill hellre fokusera på det, än att faktiskt åka iväg med honom, just nu. 

Det är lite tufft att lastträna på vintern. Det är kallt och man spänner sig lite i kylan. Även hästar kan ju spänna till lite extra i minusgrader. Transporten låter annorlunda och knäpper och knakar lite mer. Den måste dessutom skottas fram regelbundet så det tar tid att göra den i ordning. Man hinner bli både svettig och lite kall och blöt om händerna när man handskottat i 20 minuter. Och sedan ska man stå stilla i kylan och ge hästen tid att vänja sig. Det blir lätt kallt. Det är inte lika lätt att mocka och rengöra transporten i minusgrader heller. 

Det blir helt enkelt trevligare att lastträna Ares grundligare till våren, när det är varmt och skönt. 

Och då får jag själv tid att landa och känna mig trygg. 

Att förklara detta utåt låter ju ganska fånigt. "Jag har en unghäst som går in i transporten varje gång, men jag skjuter nog på att åka till ridhuset i år. Jag vill i stället enbart transportträna honom ett år till."



Men då får jag ju faktiskt backa till att detta är min häst. 

Min resa. 

Jag väljer vad som är viktigt för mig. 

Min måttstock är vad jag vill göra. 

Och vill jag transportträna i ett år till, så kan jag transportträna i ett år till. 

Det finns både ridbana och fina ridvägar här där han står, så det är inte bråttom med något.

Det behövs egentligen inga fler argument. 


Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Planering med att måla hästtransport

Den där silverbjälken

Påskjutet