Han kommer bära mig tryggt

 


Det brallade lite hästar i hagen bredvid ridbanan, och Ares blev lite orolig. Hans första impuls är ju att sakta av och titta när han blir osäker. Så han slår ju i handbromsen och vill sakta in. Detta är en otroligt tacksam egenskap som jag inte känner igen hos någon häst jag hanterat förut. Jag är van att de växlar upp och börjar bralla när de blir osäkra. Inte att de vill stanna upp och betrakta. Jag vill absolut inte ta bort den egenskapen, den känns trygg att ha, men jag vill också utmana honom lite när jag tycker han verkar mogen.
 
"Nog klarar du detta." sade jag uppmuntrande till Ares. Han gick väldigt långsamt och segt och tittade sig omkring. Han tittade fundersamt mot skogen. Kanske kom det någon okänd lukt därifrån. Vi har älgar i området. 


"Du är ju snart tre. Nog kan du gå på lite mer." sade jag och drev lite med pisken. 

Han stod nästan stilla nu. Ena hästen i hagen lite längre bort brallade till och drog en galopp. 

"Seså!" sade jag och viftade några gånger med pisken. 
Då bröt Ares ut i två små söta skutt och hopp..  och sedan fortsatte han på volten han precis som vanligt i en fin trav. Eventuellt något mer avslappnad, med mer framåtbjudning. 

Sedan fick han beröm och en massa gosekliande. Jag pratade och berömde honom och så gick vi långsamt hem i en avspänd skritt. Jag har fortfarande väldigt korta pass med honom. Helst inte mer än en kvart, och då är den lugna uppvärmningen inräknad. Men han gör jättefina framsteg och går i princip i form när jag tömkör nu, och det trodde jag skulle ta flera veckor, så något blir ju väldigt bra med de korta uppläggen. 

Min stallkompis var med och filmade Ares, och jag hörde henne förvånat fnittra när han gjorde sina små studs, och vi kunde inte låta bli att ta en stillbild på det första skuttet. Jag kunde inte låta bli att dela den i sociala medier heller. Må väl vara att någon kanske tror jag har problem med honom, eller får för sig att han är vild. Men så är verkligen inte fallet. Han är en underbar liten snäll unghäst, som jag medvetet utmanade lite extra, och fick ett fint gehör för. 

När jag är 50 år kommer han att vara 11. Då kommer han att bära mig tryggt överallt. Över skog och mark. I trafik, förbi hundar, och bland älgar och andra djur. 

Och blir han osäker, ja då kommer han bara att sakta in.

.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Planering med att måla hästtransport

Den där silverbjälken

Påskjutet