Vikten av korta träningspass

 Jag tokvilar. Jag har i och för sig varit i stallet i fyra timmar, hängt med stallkompisar och bland annat skurat den lilla sadelkammaren, men i övrigt har det varit sängläge. Jag har tittat på Ullared och Tunnelbanan och annat som inte kräver så mycket tanke och ätit hamburgare i sängen. Jag har blivit bättre på att återhämta mig. 

Men Ares, min Ares! Jag är nästan besatt i honom. Så otroligt trevlig och fin unghäst. Jag provade tömköra med kapsonen igen. Fäste den för löst igen. Provade olika tömsättningar. Råkade göra tömkörningen onödigt komplicerad för Ares, men fann till slut något som verkade fungera. 

Ares tvingas inte i låg form utan ska bara ha ett tryck som uppmuntrar till det genom kapsonen. Han ska förhoppningsvis vilja söka sig till den lägre formen när han slappnar av. Och det gör han. Nästan hälften av tiden går han i en jättefin låg form och det är mer än vad jag väntade mig. 

Han rör sig så snyggt! Jag köpte honom ju för hans jättefina mentalitet, och mådde ju inte sådär jättebra när jag letade efter min nya häst. Jag noterade lite slött att han rörde sig trevligt när jag köpte honom, jag var mest intresserad av hans personlighet. Att man kunde pussa och gosa med honom, att han verkade ha en stabilitet som jag behövde. Men nu när allt landat lite så ser jag ju att han verkligen är en guldkille på fler sätt än det jag fastnade för. 

Han aktiveras fortfarande bara ca 15 minuter per gång som vi är på ridbanan, så man får ju inte fastna och börja greja för länge med honom. I de 15 minuterna har vi även delpauser då han står stilla och blir kliad.

Han älskar att vara ute med mig och röra på sig och vara lydig, så jag tror verkligen på att det fungerar. Men då måste ju även jag använda min självdisciplin, och välja att avsluta passet, även om jag kan ha en impuls att vilja fortsätta. 

Idag hade jag verkligen lust att vilja fortsätta. Jag såg hur fint han började söka sig till en lägre form men det gäller att inte fixera sig på "ett varv till" eller "tre minuter till" utan stanna vid det ofärdiga och njuta över hur långt vi kommit.

Här kommer en kortare voice over igen. Det märks att jag är lite trött på rösten. Men glad. 






Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Planering med att måla hästtransport

Bild
Japp. Det är lika bra att ta tjuren i hornen direkt. Hästtransporten renoverar inte sig själv. Färgen håller på att flagna på den. Jag gillar det inte. Den stora frågan var ju om jag ska måla transporten i en helt ny färg, exempelvis plommonröd, eller om jag skulle försöka finna en färg som matchar min bil, utan att bli så ljus att man ser alla ojämnheter man målat över på plyfan. Eller bara bättra på nuvarande nyans. Jag vägde mellan en förstärkt färg av transportens vanliga blå färg eller bilen. Jag bestämde mig för att det var bättre att köra det fegaste alternativet, det som mest liknar min transport. Jag valde att fega trots att en välmatchad transport till bilen skulle kunna bli awesome. Med heltidsjobb och häst har jag begränsat med energi och orkar kanske inte behålla min entusiasm, om jag råkar välja fel beige nyans på transporten. Det kan ju lätt bli så att den bara ser ut som en kartong om man väljer fel nyans. Eller ljus avföring. Däremot kan jag ju allti
Läs mer

Den där silverbjälken

Bild
Jag tittade på Joseph N Silverbjälkes inlägg på Facebook nyligen och tyckte att hans allmänna råd för framsteg kändes som en lite energigivande oas i öknen. Jag har för mig att han inte heter Silverbjälke alls, utan använder den pseudonym för att få skriva vad fan han vill utan att någon särskild känner sig kränkt eller utpekad. Han verkar i alla fall klok och ibland kanske det behövs en pseudonym för att slippa hamna i blåsväder. Jag vet ju själv hur otroligt lätt man kan skapa drev på nätet när jag höll till i forum, och jag i början helt naivt och öppenhjärtligt delade med mig av min hästs med -och motgångar. Om vi säger så här. Det fick jag sluta med. Det fick jag verkligen sluta med. Här på bloggen har jag dock makten att välja vilka som får stiga fram och vilka som ignoreras. So, this is the safe place. Hur som helst, så har Silverbjälke summerat lite tips som jag försöker hålla fast vid. 1. Lyssna inåt och på dina egna mål, mer än till vad andra tycker. 2. "J
Läs mer

Påskjutet

Bild
Ares börjar känna sig mer och mer bekväm med mig i sadeln, och det märktes mest igår med att han har ett riktigt fint påskjut med starka bakben. Igår var han lugn, jag var lite försiktig då vi inte var ensamma på ridbana, men idag var husse med och jag kände mig tryggare, och då var han pigg! Skritten är stor och ordentlig där han vill framåt, vid minsta lilla skänkling så svävar han glatt iväg i trav, med stora glada kliv, och jag hänger inte riktigt med. Ibland vinglar han ju lite också. Det är inte lätt att vara duktig.  Galishimo tog ju små, fina så steg och traven var väldigt liten och enkel att sitta i. När Ares trampar iväg så gungar hela hans kropp, glatt och energiskt. Det känns lite som så, att om jag bara tjoade till, och sade att han var duktig, så hade han gärna gett mig en glad galopp. Han gillar att jobba och är glad att stå till tjänst. Nu får det gärna gå fort, också.  Är jag redo för min arbetsglada, pigga, ponny med det fina klivet? Nej det är jag inte. Jag tycker de
Läs mer