En jättefin start på året

Första dagen på nya året startar med träningsvärk. Jag hade velat träna men jag hittar ingen muskelgrupp som inte värker. Allt värker. Låren. Armarna. Triceps. Rubbet. Så det blir att vila och känna sig nöjd. 

Och det är ju för att jag orkar röra på mig nu och tycker det är skönt att pressa kroppen igen, som all värk kommer. Det är ju en sund värk som känns bra. Det är inte bara gymträningen som resulterat till träningsvärk utan även att jag bara spontant använt kroppen mer än vanligt. Exempelvis finns det en liten tjej i stallet som är sex år, och jag har kånkat henne på ryggen och gjort lite spontana benböj, som väckte fnitter hos oss båda, och rejäl träningsvärk i mina ben. 

På nyårsafton stekte jag lite hamburgare till mig själv, såg på Netflix, och höll lite kontakt med mina närmaste. Jag ville vakna pigg och utvilad årets första dag. Det gjorde jag! 

Ares och hans ponnykompis Kaktus har ju lite tendenser att rymma ibland, så han fick flytta till en rejäl trähage med kameraövervakning under nyår. Jag är jätteglad över det nya stallet och att stallägaren gör så mycket möjligt för oss. Jag gick in på en app och tittade genom kameran, på hur hästarna betedde sig under nyårssmällarna, och det var väldigt lugnt. 


Det har varit riktigt dåligt väder men Ares får gå utan täcke. Jag har som mål att han inte ska behöva ha täcke, för det kan bli en stress i sig för mig. Det kan bli en hel del huvudbry om att ha rätt täcke för rätt temperaturer, och även att man kanske inte hinner byta när man är på jobbet och vädret växlar under dagen.  

Jag ville ju ha en häst med lite tjockare päls som klarar våra väderförhållanden och det verkar han göra bra. Igår var det dock nollgradigt och regn och jag hade lite ont i magen över hur han skulle ta det. Han var dyblöt men betedde sig precis som vanligt och visade inga tecken på att frysa eller vara spänd. Jag har två reservtäcken i stallet utifall han skulle frysa. Både ett vintertäcke och ett regntäcke. 

Och jag kan fortfarande knappt förstå hur fin Ares är. Vi gick in i stallet samtidigt som traktorn jobbade för fullt utanför stalldörren, för att skotta upp och ordna trähagen åt dem. Ares reagerar inte alls på traktorn, han går med huvudet lågt och gärna med pannan vid ryggslutet på mig. 

Tänk att jag får starta året med en så fin ponny! 

.

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Planering med att måla hästtransport

Bild
Japp. Det är lika bra att ta tjuren i hornen direkt. Hästtransporten renoverar inte sig själv. Färgen håller på att flagna på den. Jag gillar det inte. Den stora frågan var ju om jag ska måla transporten i en helt ny färg, exempelvis plommonröd, eller om jag skulle försöka finna en färg som matchar min bil, utan att bli så ljus att man ser alla ojämnheter man målat över på plyfan. Eller bara bättra på nuvarande nyans. Jag vägde mellan en förstärkt färg av transportens vanliga blå färg eller bilen. Jag bestämde mig för att det var bättre att köra det fegaste alternativet, det som mest liknar min transport. Jag valde att fega trots att en välmatchad transport till bilen skulle kunna bli awesome. Med heltidsjobb och häst har jag begränsat med energi och orkar kanske inte behålla min entusiasm, om jag råkar välja fel beige nyans på transporten. Det kan ju lätt bli så att den bara ser ut som en kartong om man väljer fel nyans. Eller ljus avföring. Däremot kan jag ju allti
Läs mer

Den där silverbjälken

Bild
Jag tittade på Joseph N Silverbjälkes inlägg på Facebook nyligen och tyckte att hans allmänna råd för framsteg kändes som en lite energigivande oas i öknen. Jag har för mig att han inte heter Silverbjälke alls, utan använder den pseudonym för att få skriva vad fan han vill utan att någon särskild känner sig kränkt eller utpekad. Han verkar i alla fall klok och ibland kanske det behövs en pseudonym för att slippa hamna i blåsväder. Jag vet ju själv hur otroligt lätt man kan skapa drev på nätet när jag höll till i forum, och jag i början helt naivt och öppenhjärtligt delade med mig av min hästs med -och motgångar. Om vi säger så här. Det fick jag sluta med. Det fick jag verkligen sluta med. Här på bloggen har jag dock makten att välja vilka som får stiga fram och vilka som ignoreras. So, this is the safe place. Hur som helst, så har Silverbjälke summerat lite tips som jag försöker hålla fast vid. 1. Lyssna inåt och på dina egna mål, mer än till vad andra tycker. 2. "J
Läs mer

Påskjutet

Bild
Ares börjar känna sig mer och mer bekväm med mig i sadeln, och det märktes mest igår med att han har ett riktigt fint påskjut med starka bakben. Igår var han lugn, jag var lite försiktig då vi inte var ensamma på ridbana, men idag var husse med och jag kände mig tryggare, och då var han pigg! Skritten är stor och ordentlig där han vill framåt, vid minsta lilla skänkling så svävar han glatt iväg i trav, med stora glada kliv, och jag hänger inte riktigt med. Ibland vinglar han ju lite också. Det är inte lätt att vara duktig.  Galishimo tog ju små, fina så steg och traven var väldigt liten och enkel att sitta i. När Ares trampar iväg så gungar hela hans kropp, glatt och energiskt. Det känns lite som så, att om jag bara tjoade till, och sade att han var duktig, så hade han gärna gett mig en glad galopp. Han gillar att jobba och är glad att stå till tjänst. Nu får det gärna gå fort, också.  Är jag redo för min arbetsglada, pigga, ponny med det fina klivet? Nej det är jag inte. Jag tycker de
Läs mer