Friskare, inskolning och grönt kort.

Äntligen är jag friskare! Det känns superbra. Det fanns nog lite fördelar med denna långdragna sjuka för chefen blev kanske lite medveten om hur sårbart det är med en ensam utredare med stöd av Lex Sarah, så jag ska skola in en ny kollega om detta på tisdag. Så har jag tur får jag avlastning!

Problemet är att folk inte riktigt vill jobba med detta. Ibland skolar jag in någon som sedan tackar nej till avlastning efteråt. Det beror ju dels på att det är jobbiga ärenden, men sedan så kan ju media ha intresse av hur man jobbar, och även Inspektionen för vård och omsorg. Så man måste ha lite is i magen och göra sitt bästa trots att "storebror" övervakar. Några som börjar utreda tycker att det är spännande och intressant att göra någon enstaka utredning, men när det är en återkommande ström av utredningar, så kan det kännas slitigt.

Fördelen med det hela är Socialstyrelsen har en fantastisk handbok som stöttar en i det mesta, bara man lär sig använda den, och jag har genom åren gjort så många mallar och hjälpdokument att man i princip kan vara född igår och ändå göra en utredning av god kvalitet. Så jag har faktiskt gjort en liten inskolningsvariant som är starkt influerad från när jag tog grönt kort på ridskolan, dvs övningar där man lär sig slå upp i handboken (eller inom ridskolan: Tävlingsreglementet, TR). Jag förstod att jag till slut skulle ha nytta av denna kurs! Kanske inte som jag hoppades på genom att tävla Galishimo, men som upplägg när jag introducerar en nya kollega är systemet smashing!


Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Planering med att måla hästtransport

Bild
Japp. Det är lika bra att ta tjuren i hornen direkt. Hästtransporten renoverar inte sig själv. Färgen håller på att flagna på den. Jag gillar det inte. Den stora frågan var ju om jag ska måla transporten i en helt ny färg, exempelvis plommonröd, eller om jag skulle försöka finna en färg som matchar min bil, utan att bli så ljus att man ser alla ojämnheter man målat över på plyfan. Eller bara bättra på nuvarande nyans. Jag vägde mellan en förstärkt färg av transportens vanliga blå färg eller bilen. Jag bestämde mig för att det var bättre att köra det fegaste alternativet, det som mest liknar min transport. Jag valde att fega trots att en välmatchad transport till bilen skulle kunna bli awesome. Med heltidsjobb och häst har jag begränsat med energi och orkar kanske inte behålla min entusiasm, om jag råkar välja fel beige nyans på transporten. Det kan ju lätt bli så att den bara ser ut som en kartong om man väljer fel nyans. Eller ljus avföring. Däremot kan jag ju allti
Läs mer

Den där silverbjälken

Bild
Jag tittade på Joseph N Silverbjälkes inlägg på Facebook nyligen och tyckte att hans allmänna råd för framsteg kändes som en lite energigivande oas i öknen. Jag har för mig att han inte heter Silverbjälke alls, utan använder den pseudonym för att få skriva vad fan han vill utan att någon särskild känner sig kränkt eller utpekad. Han verkar i alla fall klok och ibland kanske det behövs en pseudonym för att slippa hamna i blåsväder. Jag vet ju själv hur otroligt lätt man kan skapa drev på nätet när jag höll till i forum, och jag i början helt naivt och öppenhjärtligt delade med mig av min hästs med -och motgångar. Om vi säger så här. Det fick jag sluta med. Det fick jag verkligen sluta med. Här på bloggen har jag dock makten att välja vilka som får stiga fram och vilka som ignoreras. So, this is the safe place. Hur som helst, så har Silverbjälke summerat lite tips som jag försöker hålla fast vid. 1. Lyssna inåt och på dina egna mål, mer än till vad andra tycker. 2. "J
Läs mer

Flashback

Bild
Jag pratade med John i telefonen, som vi brukar på kvällarna, och utan att jag tänkte på det så kändes det som om hon låg alldeles vid mitt ben och sov. Terven. Jag tänkte inte på det, det kändes bara som att hon var där. Det var inte förrän jag sagt godnatt och lagt på, och rörde på benet som jag insåg att sängen var helt tom. Plötsligt så gråter jag hejdlöst igen. Jag har ju nästan vant mig vid att vara utan henne men plötsligt så känns det sådär ovant och nytt och tomt igen. Det kändes som det bara var alldeles nyss man kunde sträcka ut en hand och klappa henne. Hon låg ju alltid i närheten på kvällen. Hon var ju alltid där. Jag önskar att det var "vi" igen. Jag och terven...
Läs mer