Sjukdag och avbrott
Jag fick sjukanmäla mig från jobbet idag, då det inte fungerar att bita ihop i fyra veckor, som jag gjort nu. Så snart jag gav upp och lade mig i sängen så återkom långsamt energin. Vilken intressant kropp man har ändå.
Det har bara varit lite skralt med Galishimotid ett tag nu, när jag bara orkat jobba och vilat resten av tiden.
Men ändå så var det bra att jag inte orkat med honom ett tag, för jag längtar verkligen efter honom nu. Och det är intressant det jag längtar efter; jag längtar inte efter perfekta övningar och flera slutor och bättre bärighet och form. Jag längtar efter honom. Jag längtar efter att se honom bli glad när han ser mig i hagen och när han kommer. Jag längtar att rykta hans nästan vita vinterpäls. Jag längtar att rida ut med honom och känna hur alert och pigg han är. Jag längtar efter att se honom i min nya tömkörningsgjord igen. Jag längtar efter hela honom. Jag längtar inte efter framsteg och hur vi blir bättre och starkare. Jag längtar bara efter att få vara i en trevlig stallmiljö och pyssla med honom och motionera honom, och glädjas över att han mår bra och är frisk.
Det är så skönt att stanna av och låta tankarna och känslorna komma ikapp. Det här fyra veckorna som jag inte varit riktigt frisk har jag även kunnat tänka mina egna tankar klara. Och slutsatsen blev en lättnad att landa i.
Jag vill inte förändra något.
´
Det har bara varit lite skralt med Galishimotid ett tag nu, när jag bara orkat jobba och vilat resten av tiden.
Men ändå så var det bra att jag inte orkat med honom ett tag, för jag längtar verkligen efter honom nu. Och det är intressant det jag längtar efter; jag längtar inte efter perfekta övningar och flera slutor och bättre bärighet och form. Jag längtar efter honom. Jag längtar efter att se honom bli glad när han ser mig i hagen och när han kommer. Jag längtar att rykta hans nästan vita vinterpäls. Jag längtar att rida ut med honom och känna hur alert och pigg han är. Jag längtar efter att se honom i min nya tömkörningsgjord igen. Jag längtar efter hela honom. Jag längtar inte efter framsteg och hur vi blir bättre och starkare. Jag längtar bara efter att få vara i en trevlig stallmiljö och pyssla med honom och motionera honom, och glädjas över att han mår bra och är frisk.
Det är så skönt att stanna av och låta tankarna och känslorna komma ikapp. Det här fyra veckorna som jag inte varit riktigt frisk har jag även kunnat tänka mina egna tankar klara. Och slutsatsen blev en lättnad att landa i.
Jag vill inte förändra något.
´
Kommentarer
Skicka en kommentar