Gårdagens ridtur

Jag red förresten med Cecilia och Quattro igår i snöblåst och nollgrader. Hästarnas pälsar blev blöta när snöflingorna smälte på dem. Snön packade ihop sig (norrländska: Klobbade sig) under hovarna så att hästarna lätt halkade till och vi kunde bara hålla oss till skritt.

Quattro ville hemskt gärna hem på hemvägen. Helst nu. På en gång. Han taktade och taggade upp sig och Cecilia fick vänligt och bestämt säga: "NEJ!" till honom ungefär var 20:e sekund när han gjorde ansats att få springa hem, första kilometern.

Galishimo var också ganska spänd och tittig, han har ju inte gått så mycket nu när jag varit sjuk, men gick som en ängel bredvid Cecilia när Quattro konstrade. Vilket kändes lite otippat när jag fått jobba  med att han taggat upp sig lite väl mycket på hemvägen. När vi började närma oss den parallella vältrafikerade plats där Galishimo blev rädd för för en bil i vintras och skenade över mig så tog jag det säkra före det osäkra och satt av honom, för att han inte skulle sprätta på dåligt underlag med mig på ryggen. Understimulerad häst + dåligt underlag + närliggande trafik, är väl inte så bra kombination.

Sedan var jag väldigt noggrann med att INTE gå rakt framför honom ifall det skulle bli något skutt. Galishimo skötte sig jättefint och belåtet gick vi sista kilometern hem, tillsammans.

Förresten. Den gången Galishimo sprang över mig....  tänk vad bra slutresultatet blev av den olyckan. Jag satt och grät en stund i snön, förbannade min häst, ratade dressyrsadeln och dressyrkurserna och skaffade en ordentlig westernsadel i stället. För olyckan gjorde det så uppenbart att om man inte känner att man har en trygg häst, så kan man gå på hur många kurser och utbildningar som helst i dressyr utan att komma till pudelns kärna.

Så då blev det en ordentlig westernsadel som till stor del hjälpt mig att känna mig tryggare med honom när han sprätter. Det måste vara roligt att rida.  

Sedan höll det på att bli en häst till, men det är en annan historia...


Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Planering med att måla hästtransport

Bild
Japp. Det är lika bra att ta tjuren i hornen direkt. Hästtransporten renoverar inte sig själv. Färgen håller på att flagna på den. Jag gillar det inte. Den stora frågan var ju om jag ska måla transporten i en helt ny färg, exempelvis plommonröd, eller om jag skulle försöka finna en färg som matchar min bil, utan att bli så ljus att man ser alla ojämnheter man målat över på plyfan. Eller bara bättra på nuvarande nyans. Jag vägde mellan en förstärkt färg av transportens vanliga blå färg eller bilen. Jag bestämde mig för att det var bättre att köra det fegaste alternativet, det som mest liknar min transport. Jag valde att fega trots att en välmatchad transport till bilen skulle kunna bli awesome. Med heltidsjobb och häst har jag begränsat med energi och orkar kanske inte behålla min entusiasm, om jag råkar välja fel beige nyans på transporten. Det kan ju lätt bli så att den bara ser ut som en kartong om man väljer fel nyans. Eller ljus avföring. Däremot kan jag ju allti
Läs mer

Den där silverbjälken

Bild
Jag tittade på Joseph N Silverbjälkes inlägg på Facebook nyligen och tyckte att hans allmänna råd för framsteg kändes som en lite energigivande oas i öknen. Jag har för mig att han inte heter Silverbjälke alls, utan använder den pseudonym för att få skriva vad fan han vill utan att någon särskild känner sig kränkt eller utpekad. Han verkar i alla fall klok och ibland kanske det behövs en pseudonym för att slippa hamna i blåsväder. Jag vet ju själv hur otroligt lätt man kan skapa drev på nätet när jag höll till i forum, och jag i början helt naivt och öppenhjärtligt delade med mig av min hästs med -och motgångar. Om vi säger så här. Det fick jag sluta med. Det fick jag verkligen sluta med. Här på bloggen har jag dock makten att välja vilka som får stiga fram och vilka som ignoreras. So, this is the safe place. Hur som helst, så har Silverbjälke summerat lite tips som jag försöker hålla fast vid. 1. Lyssna inåt och på dina egna mål, mer än till vad andra tycker. 2. "J
Läs mer

Flashback

Bild
Jag pratade med John i telefonen, som vi brukar på kvällarna, och utan att jag tänkte på det så kändes det som om hon låg alldeles vid mitt ben och sov. Terven. Jag tänkte inte på det, det kändes bara som att hon var där. Det var inte förrän jag sagt godnatt och lagt på, och rörde på benet som jag insåg att sängen var helt tom. Plötsligt så gråter jag hejdlöst igen. Jag har ju nästan vant mig vid att vara utan henne men plötsligt så känns det sådär ovant och nytt och tomt igen. Det kändes som det bara var alldeles nyss man kunde sträcka ut en hand och klappa henne. Hon låg ju alltid i närheten på kvällen. Hon var ju alltid där. Jag önskar att det var "vi" igen. Jag och terven...
Läs mer