Virustider och svunna tider
Nu har det ökända abortviruset drabbat grannstallet som vi brukar rida förbi på sommaren, och alla har blivit väldigt vaksamma. Det är inget roligt virus att ha och vissa hästar har avlidit av det. Största rädslan är ju om hovslagare riskerar sprida smittor mellan sina kunder. Men jag förmodar att de har ett nätverk och pratar ihop sig. Vi har ju ca 25 hästar på stallet, ingen häst har egen box, utan alla delar på spiltor och boxar efter behov, vilket kan vara en smittorisk. Och jag vet egentligen inte hur många hovslagare som cirkulerar. Det verkar som om några inte känner sig bekväma med att jag åker till ridhuset och har Galishimo i gästboxen där, så det blir nog helt enkelt att låta bli och ta det lugnt ett par veckor. Tur att Galishimo inte är en tävlingshäst och att vi inte har höga ambitioner. Vi kan ha roligt ändå!
Jag hade inte riktigt tid att djupdyka i detta då jag skulle göra en redovisning för socialnämnden i kommunledningskontoret i morse.
Efter detta åt jag faktiskt lunch med en gammal fallskärmshoppare från den tiden jag extremsportade, det är kul att jag fortfarande har kontakt med några gamla vänner. Vi hoppade mest när jag var 25 och han 26. Nu är vi båda nära 40. Han hade slutat hoppa fallskärm sedan många år men hade inte på något sätt tacklat av med utmaningarna i livet. Han hade ett utmanande yrke och hög energi.
"Haha, själv har jag blivit väldigt mycket försiktigare med åren..." sa jag.
"Men du ser exakt likadan ut. Det är ju nästan overkligt att se dig igen..." sa han och stirrade förvånat på mig.
"Åldras inte du?!" skrattade han.
"Jag blir då väldigt lätt fet i alla fall." konstaterade jag och log snett. Vi började skratta. Och så kändes det precis som vanligt, som om 14 år inte alls förflutit. Det är lite märkligt det där med vilka vänner som hänger kvar och vilka som försvinner. Vissa vänner tror man aldrig att man kommer att förlora, men glider ifrån, andra tycker man bara att man umgåtts flyktigt med, men får en stadigare kontakt med med åren. Man kan liksom aldrig veta när man är ung, vilka som är kvar och vilka som glider iväg.
Efter detta tackade vi för oss, och jag åkte till arbetet och inventerade en radda möbler inför kommande kontorsflytt, avslutade tre utredningar, och åkte hem. Det börjar rulla på med jobbet nu. Jag kommer åtminstone att få det lugnare framöver! Då blir det mer hästpyssel.
Jag hade inte riktigt tid att djupdyka i detta då jag skulle göra en redovisning för socialnämnden i kommunledningskontoret i morse.
Efter detta åt jag faktiskt lunch med en gammal fallskärmshoppare från den tiden jag extremsportade, det är kul att jag fortfarande har kontakt med några gamla vänner. Vi hoppade mest när jag var 25 och han 26. Nu är vi båda nära 40. Han hade slutat hoppa fallskärm sedan många år men hade inte på något sätt tacklat av med utmaningarna i livet. Han hade ett utmanande yrke och hög energi.
"Haha, själv har jag blivit väldigt mycket försiktigare med åren..." sa jag.
"Men du ser exakt likadan ut. Det är ju nästan overkligt att se dig igen..." sa han och stirrade förvånat på mig.
"Åldras inte du?!" skrattade han.
"Jag blir då väldigt lätt fet i alla fall." konstaterade jag och log snett. Vi började skratta. Och så kändes det precis som vanligt, som om 14 år inte alls förflutit. Det är lite märkligt det där med vilka vänner som hänger kvar och vilka som försvinner. Vissa vänner tror man aldrig att man kommer att förlora, men glider ifrån, andra tycker man bara att man umgåtts flyktigt med, men får en stadigare kontakt med med åren. Man kan liksom aldrig veta när man är ung, vilka som är kvar och vilka som glider iväg.
Efter detta tackade vi för oss, och jag åkte till arbetet och inventerade en radda möbler inför kommande kontorsflytt, avslutade tre utredningar, och åkte hem. Det börjar rulla på med jobbet nu. Jag kommer åtminstone att få det lugnare framöver! Då blir det mer hästpyssel.
Kommentarer
Skicka en kommentar