Vi putsar på vänster galopp

Bild från april förra året. I år har Galishimo fått gå väldigt mycket utan täcke...

Idag blev det dressyr på sommarridbanan. Vilken vinter vi haft! Ridbanans kanter består fortfarande meterhöga i snödrivor och underlaget är blött. Men Galishimo är lugnare än någonsin. Några grannar buskörde med en fyrhjuling 300 meter bort och Galishimo brydde sig inte ett smack. Jag brydde mig, för jag tyckte inte det kändes roligt när de brände på, men klarade av att göra några galoppövningar  med Galishimo i alla fall.

Det känns lätt overkligt att jag ensam kan träna galopp på Galishimo samtidigt som en fyrhjuling bränner runt en bit bort. För ett år sedan hade jag nog inte ens suttit upp på honom, under de omständigheterna. Jag är så förvånad att jag nästan vill nypa mig själv i armen.

Det är mycket rakriktning i galoppen nu, särskilt i vänstervarv. Rakrikta och lyfta honom lite. Galishimo kämpar på jättebra och trivselfrustar. Det känns verkligen att han tappat vikt och orkar kämpa på med galoppen mer nu. Nu ska vi bara se till så han rakriktar sig i vänstervarvet, inte böjer sig för mycket, och inte börjar falla in med bogen. Han kommer att bli så fin när vi putsat på den! Det känns skönt att skippa slutan ett tag och göra mer rena skänkelvikningar i rätt omfattning så han fortsätter bygga på dem.

Vänster galopp är inte lika pepp som höger galopp. Men nu ska vi piffa till den!

Galishimo gillar verkligen att få jobba. Han kommer i hagen och ger ifrån sig massor av trivselfrustningar på ridbanan, han ser så nöjd ut med att få jobba. Den här hästen skulle få hjärtat krossat av att gå och skrota i hagen för mycket. Han vill vara med! 

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Planering med att måla hästtransport

Bild
Japp. Det är lika bra att ta tjuren i hornen direkt. Hästtransporten renoverar inte sig själv. Färgen håller på att flagna på den. Jag gillar det inte. Den stora frågan var ju om jag ska måla transporten i en helt ny färg, exempelvis plommonröd, eller om jag skulle försöka finna en färg som matchar min bil, utan att bli så ljus att man ser alla ojämnheter man målat över på plyfan. Eller bara bättra på nuvarande nyans. Jag vägde mellan en förstärkt färg av transportens vanliga blå färg eller bilen. Jag bestämde mig för att det var bättre att köra det fegaste alternativet, det som mest liknar min transport. Jag valde att fega trots att en välmatchad transport till bilen skulle kunna bli awesome. Med heltidsjobb och häst har jag begränsat med energi och orkar kanske inte behålla min entusiasm, om jag råkar välja fel beige nyans på transporten. Det kan ju lätt bli så att den bara ser ut som en kartong om man väljer fel nyans. Eller ljus avföring. Däremot kan jag ju allti
Läs mer

Den där silverbjälken

Bild
Jag tittade på Joseph N Silverbjälkes inlägg på Facebook nyligen och tyckte att hans allmänna råd för framsteg kändes som en lite energigivande oas i öknen. Jag har för mig att han inte heter Silverbjälke alls, utan använder den pseudonym för att få skriva vad fan han vill utan att någon särskild känner sig kränkt eller utpekad. Han verkar i alla fall klok och ibland kanske det behövs en pseudonym för att slippa hamna i blåsväder. Jag vet ju själv hur otroligt lätt man kan skapa drev på nätet när jag höll till i forum, och jag i början helt naivt och öppenhjärtligt delade med mig av min hästs med -och motgångar. Om vi säger så här. Det fick jag sluta med. Det fick jag verkligen sluta med. Här på bloggen har jag dock makten att välja vilka som får stiga fram och vilka som ignoreras. So, this is the safe place. Hur som helst, så har Silverbjälke summerat lite tips som jag försöker hålla fast vid. 1. Lyssna inåt och på dina egna mål, mer än till vad andra tycker. 2. "J
Läs mer

Flashback

Bild
Jag pratade med John i telefonen, som vi brukar på kvällarna, och utan att jag tänkte på det så kändes det som om hon låg alldeles vid mitt ben och sov. Terven. Jag tänkte inte på det, det kändes bara som att hon var där. Det var inte förrän jag sagt godnatt och lagt på, och rörde på benet som jag insåg att sängen var helt tom. Plötsligt så gråter jag hejdlöst igen. Jag har ju nästan vant mig vid att vara utan henne men plötsligt så känns det sådär ovant och nytt och tomt igen. Det kändes som det bara var alldeles nyss man kunde sträcka ut en hand och klappa henne. Hon låg ju alltid i närheten på kvällen. Hon var ju alltid där. Jag önskar att det var "vi" igen. Jag och terven...
Läs mer