Tydligen är man en downshifter
I och med att jag bor i en etta så behöver jag rensa ur den, och förråden, ganska ofta. Efter att ha blivit ordentligt inspirerad av sadelhängarna i förrådet så har jag även börjat rensa ut förråden från annat. Det är sjukt vad mycket man samlar på sig genom livet, men ändå ganska intressant att jag lyckas inrymma mitt 37-åriga liv i en etta och två mindre förråd.
Jag är mer trendig än jag tror. Det som jag ägnar mig åt kallas tydligen: minimalism, prylbantning, downshifting, frivillig enkelhet, downsizing och så vidare. Dessutom kan man, om man har ett behov av att identifiera sig själv med sina handlingar, kalla sig själv för en "downshifter". Detta är alltså inte bara något man gör utan även något man är.
Den stora frågan återstår dock om man tidigare måste ha haft ett stort hus med många rum och prylar och bytt ner sig, för att räknas som en "downshiftare". Om man kom på att man ville ha få prylar redan innan man köpte huset, och alltså downshiftat redan från start, är man då en äkta downshiftare eller måste man först ha varit och nosat på andra sidan för att inse att detta inte var något som föll en i smaken?
Jag känner mig genast mycket intressantare än vad jag i själva verket är, i och med dessa nya ord. Och det är ju bra. Eller vilseledande.
Sedan ligger det ju någon slags revolution att jag inte skaffar barn, med allt från feminitsiska, personliga, politiska, miljömässiga och globala skäl.
Nåja. Det blev en bil full med prylar till återvinningscentralen dit de blev omsorgsfullt sorterade, klockan 06.00 i morse. Jag råkade bara slänga några sladdar i elektronik-containern och inte "sladdlådan". Jag tycker helt klart jag kan bli förlåten för det!
Sedan hann jag även köra förbi närmsta mack och köra genom biltvätten. Enkel och effektiv frukost. Kanske inte nyttig men två av tre är inte så illa!
Jag älskar min bil! Jag är helnöjd efter köpet! Den har verkligen inte svikit mig under all transportkörning denna vinter! Även de mest sliriga backar har den tuffat upp oss genom.
Jag är mer trendig än jag tror. Det som jag ägnar mig åt kallas tydligen: minimalism, prylbantning, downshifting, frivillig enkelhet, downsizing och så vidare. Dessutom kan man, om man har ett behov av att identifiera sig själv med sina handlingar, kalla sig själv för en "downshifter". Detta är alltså inte bara något man gör utan även något man är.
Den stora frågan återstår dock om man tidigare måste ha haft ett stort hus med många rum och prylar och bytt ner sig, för att räknas som en "downshiftare". Om man kom på att man ville ha få prylar redan innan man köpte huset, och alltså downshiftat redan från start, är man då en äkta downshiftare eller måste man först ha varit och nosat på andra sidan för att inse att detta inte var något som föll en i smaken?
Jag känner mig genast mycket intressantare än vad jag i själva verket är, i och med dessa nya ord. Och det är ju bra. Eller vilseledande.
Sedan ligger det ju någon slags revolution att jag inte skaffar barn, med allt från feminitsiska, personliga, politiska, miljömässiga och globala skäl.
Nåja. Det blev en bil full med prylar till återvinningscentralen dit de blev omsorgsfullt sorterade, klockan 06.00 i morse. Jag råkade bara slänga några sladdar i elektronik-containern och inte "sladdlådan". Jag tycker helt klart jag kan bli förlåten för det!
Sedan hann jag även köra förbi närmsta mack och köra genom biltvätten. Enkel och effektiv frukost. Kanske inte nyttig men två av tre är inte så illa!
Jag älskar min bil! Jag är helnöjd efter köpet! Den har verkligen inte svikit mig under all transportkörning denna vinter! Även de mest sliriga backar har den tuffat upp oss genom.
Kommentarer
Skicka en kommentar