I sommar är jag min egen
I fredags gick jag på semester. Det är redan den mest annorlunda semester jag haft. Till att börja med hade jag arbetat bort en hel del arbetsuppgifter och kunde "varva ned" lite tidigare under veckan. Jag kunde sluta lite tidigare, ta en längre lunch, shoppa lite. Då det varit över 30 plusgrader den här veckan har jag inte ridit Galishimo heller utan gett honom sommarlov. I och för sig så är han en ökenhäst, men matte är en norrlänning, som dessutom alltid är fullt påklädd när hon rider honom för att undvika skrapsår när hon faller av. Det blir för varmt för mig, helt enkelt.
I år är ingen häst skadad. I år är jag inte nyseparerad och utan möbler i lägenheten. I år befinner jag mig inte i någon relationskris eller i någon livskris. I år finns det inga krav eller förväntningar på mig som flickvän eller sambo. Inga krav som ryttare heller för den delen, då jag inte heller rider för någon instruktör. I år lämnar jag ett välstädat kontorsbord med sorterade uppgifter i olika pärmar. Det här året har aldrig hänt mig förut.
I sommar är jag bara min egen. Jag kan göra vad jag vill och när jag vill det. Jag har dessutom en liten ekonomisk pott, som möjliggör någon mindre resa, om det nu plötsligt skulle kännas viktigt.
Idag ska jag åka till mamma och uppvakta henne då hon fyller år. För omväxlings skull är det inget panik-inköp i sista sekunden, utan en noggrant utvald present som jag valt i lugn och ro, och som jag känner att hon kommer att gilla. Jag kanske spenderar lite tid i min barndomsby och i min hemkommun i sommar. Som min mamma sa:
"Du får ju komma och gå som du vill. Bara du inte smular ned."
Jag har vridit mig i provhytten i en klädaffär, och funderat på om jag ska ta den rosa eller blå tröjan, innan jag bestämde mig för att jag faktiskt har råd att köpa båda. Livet är bara så lugnt. Ekonomin är ingen katastrof.
Semestern brukar oftast komma som en livräddande ängel när jag varit så trött att jag inte orkat lyfta ett finger, men i år är det annorlunda. Jag känner mig redan pigg. Jag behöver inte vila en massa. Inte på samma sätt som jag behövt det förut.
.
I år är ingen häst skadad. I år är jag inte nyseparerad och utan möbler i lägenheten. I år befinner jag mig inte i någon relationskris eller i någon livskris. I år finns det inga krav eller förväntningar på mig som flickvän eller sambo. Inga krav som ryttare heller för den delen, då jag inte heller rider för någon instruktör. I år lämnar jag ett välstädat kontorsbord med sorterade uppgifter i olika pärmar. Det här året har aldrig hänt mig förut.
I sommar är jag bara min egen. Jag kan göra vad jag vill och när jag vill det. Jag har dessutom en liten ekonomisk pott, som möjliggör någon mindre resa, om det nu plötsligt skulle kännas viktigt.
Idag ska jag åka till mamma och uppvakta henne då hon fyller år. För omväxlings skull är det inget panik-inköp i sista sekunden, utan en noggrant utvald present som jag valt i lugn och ro, och som jag känner att hon kommer att gilla. Jag kanske spenderar lite tid i min barndomsby och i min hemkommun i sommar. Som min mamma sa:
"Du får ju komma och gå som du vill. Bara du inte smular ned."
Jag har vridit mig i provhytten i en klädaffär, och funderat på om jag ska ta den rosa eller blå tröjan, innan jag bestämde mig för att jag faktiskt har råd att köpa båda. Livet är bara så lugnt. Ekonomin är ingen katastrof.
Semestern brukar oftast komma som en livräddande ängel när jag varit så trött att jag inte orkat lyfta ett finger, men i år är det annorlunda. Jag känner mig redan pigg. Jag behöver inte vila en massa. Inte på samma sätt som jag behövt det förut.
Min blå tröja. Och jag har nu en EXAKT likadan fast rosa...
.
Kommentarer
Skicka en kommentar