Nog om människobyn

Jag skulle förklara för filmkillen att jag inte ville ställa upp på ridfilm och fick en granskande blick och ett:
"Ja, jag har läst din blogg." lite sådär som att han inte var sådär jätteimponerad över mina målande beskrivningar.

Då tänkte jag att det vore praktiskt om jag bytte samtalsämne, fort som sjutton. Over and out. Som hans helikopterkamera som jag gärna ville prova. Den kan man ägna sig åt. I stället.

En halvtimme senare ligger en svårt skadad liten helikopterkamera på marken, skev och vind, och fipplar hjälplöst med sina propellerblad, som en skadeskjuten mås, och jag står bredvid den med fjärrkontrollen i min hand och säger:
"Det var inte jag!".

Jag tittar lite hjälplöst på när filmkillen bär in den i bilskuffen och han säger att den säkert går skruva ihop igen och det finns ingen del av den som inte går att ersätta.

Sedan så var det liksom bara ett gyllene tillfälle att åka hem. Kände jag.  

Nog om människobyn. 
Jag ska fokusera bloggen enbart på hästen i stället. 
Ett tag. 
Känner jag.

.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Planering med att måla hästtransport

Den där silverbjälken

Flashback