Fem månaders utveckling

Idag åskar det och regnar, så Galishimo får vila. Jag har roat mig genom att titta igenom fem månaders utveckling med Galishimo. Andra har varit snälla mot mig och duktiga på att filma och fotografera mig, under fem månaders tid, så jag hade ju verkligen massor av bilder att välja mellan. Tack alla ni!

Men man kan verkligen se att han har fått mer muskler och hur han orkar bära upp sin ryttare bättre och bättre. Titta särskilt på området på "rumpan", eller det bakre låret "under svansroten". I de första bilderna ser han ganska benig och tunn ut i rumpan, för varje bild fylls det tunna och beniga ut allt mer. På sista bilden har han en stor, rund muskel där. Nästa vinter ska han även få extra med mat, så rumpan fortsätter hålla sig rund och fin.





MARS



APRIL


MAJ



JUNI


JULI


Om man inte vill granska min hästs rumpa (vilket ni inte borde kunna motstå) så kan man även titta på området där den bakre hoven går in "under magen" Galishimo. På den första bilden kan man se att den bakre hoven som lyfts fram under magen går ned ungefär en decimeter från där den främre hoven just är på väg att lämna plats, om ni tittar där ena bakbenet och ena frambenet bildar ett "V". Det kallas "undertramp" och kan skvallra lite om hur stark hästen är med sina bakben, hur långa steg den tar med bakbenen, helt enkelt. För varje bild så kan ni se hur bakhoven kommer närmare och närmare framhoven i "V":et. Bara några centimeter per månad. På sista bilden tar bakhoven nästan in i framhoven och det betyder helt enkelt att han är starkare och vigare och att han tar långa starka kliv.

Detta med "undertramp" har jag läst om i böcker men aldrig fått uppleva i verkligheten. Och det är så häftigt att se hur han ändå följer skolböckerna om vi kämpar på. Skitkul... faktiskt!

 .

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Planering med att måla hästtransport

Bild
Japp. Det är lika bra att ta tjuren i hornen direkt. Hästtransporten renoverar inte sig själv. Färgen håller på att flagna på den. Jag gillar det inte. Den stora frågan var ju om jag ska måla transporten i en helt ny färg, exempelvis plommonröd, eller om jag skulle försöka finna en färg som matchar min bil, utan att bli så ljus att man ser alla ojämnheter man målat över på plyfan. Eller bara bättra på nuvarande nyans. Jag vägde mellan en förstärkt färg av transportens vanliga blå färg eller bilen. Jag bestämde mig för att det var bättre att köra det fegaste alternativet, det som mest liknar min transport. Jag valde att fega trots att en välmatchad transport till bilen skulle kunna bli awesome. Med heltidsjobb och häst har jag begränsat med energi och orkar kanske inte behålla min entusiasm, om jag råkar välja fel beige nyans på transporten. Det kan ju lätt bli så att den bara ser ut som en kartong om man väljer fel nyans. Eller ljus avföring. Däremot kan jag ju allti
Läs mer

Den där silverbjälken

Bild
Jag tittade på Joseph N Silverbjälkes inlägg på Facebook nyligen och tyckte att hans allmänna råd för framsteg kändes som en lite energigivande oas i öknen. Jag har för mig att han inte heter Silverbjälke alls, utan använder den pseudonym för att få skriva vad fan han vill utan att någon särskild känner sig kränkt eller utpekad. Han verkar i alla fall klok och ibland kanske det behövs en pseudonym för att slippa hamna i blåsväder. Jag vet ju själv hur otroligt lätt man kan skapa drev på nätet när jag höll till i forum, och jag i början helt naivt och öppenhjärtligt delade med mig av min hästs med -och motgångar. Om vi säger så här. Det fick jag sluta med. Det fick jag verkligen sluta med. Här på bloggen har jag dock makten att välja vilka som får stiga fram och vilka som ignoreras. So, this is the safe place. Hur som helst, så har Silverbjälke summerat lite tips som jag försöker hålla fast vid. 1. Lyssna inåt och på dina egna mål, mer än till vad andra tycker. 2. "J
Läs mer

Flashback

Bild
Jag pratade med John i telefonen, som vi brukar på kvällarna, och utan att jag tänkte på det så kändes det som om hon låg alldeles vid mitt ben och sov. Terven. Jag tänkte inte på det, det kändes bara som att hon var där. Det var inte förrän jag sagt godnatt och lagt på, och rörde på benet som jag insåg att sängen var helt tom. Plötsligt så gråter jag hejdlöst igen. Jag har ju nästan vant mig vid att vara utan henne men plötsligt så känns det sådär ovant och nytt och tomt igen. Det kändes som det bara var alldeles nyss man kunde sträcka ut en hand och klappa henne. Hon låg ju alltid i närheten på kvällen. Hon var ju alltid där. Jag önskar att det var "vi" igen. Jag och terven...
Läs mer