Hundenergin

Jag har upptäckt att jag kan ta energi från tre källor.

 

Oron

Dels kan jag få energi från oro och rastlöshet. Det blir en slags oäkta energi. Den är lite fejkad. Den kommer från något annat, och i många fall från något slags yttre eller inre tryck. Jag gör något för att jag "måste" och inte för att jag "vill". Eller för att jag inte klarar av att stå stilla. Eller för att jag undrar vad andra ska tro om mig om jag låter bli.
 
Den typen av energi har nog min kropp ett inre motstånd ifrån, och om jag använder mig för oaktsamt av den energin så slår kroppen ifrån. Då kan jag bli arg, ledsen, trött eller håglös. Jag har ju självklart (precis som alla andra) varit tvungen att använda den energin till viss del, men när det börjar bli den övervägande energikällan så är jag på fel spår och då kan jag inte prestera längre.
 

Sökandet efter lättnad

Eller så får jag energi att utföra något för att kunna uppnå en inre "lättnad", för att något snurrat i själen eller huvudet och inte riktigt kommit till ro. Då får jag också energi. Exempelvis så har jag använt Galishimo som "lättnad" när jag haft det tungt i övrigt. Jag har inte känt en äkta energi att träna honom, men jag har känt mig lättad varje gång han med spetsade öron gnäggat åt mig, när han sett mig. Oavsett hur trött och uppskruvad jag varit så har jag plockat fram en energi att ta mig dit, för jag vet att det känns bättre när jag ser honom. Han har gett mig en lättnad. Den energin är bra, men får inte heller vara dominerande i livet.
 
 
 

Hundenergin

Men så har vi den där andra energin. Den äkta energin. Den inre och djupare viljan att stimulera kroppen och själen. Den nyfikna och prestigelösa energin. Den där energin man så ofta ser hos hundar. Voff! Hundenergin. Den glada jycken. Den energin har jag haft svårt att finna sedan jag flyttade hit till Västerbotten. Den finns ju här, absolut, men den har inte tagit så mycket plats som jag skulle vilja. Min mentala jycke har alldeles för ofta gömt sig bakom soffan. Jag har varit för orolig och sökt för mycket efter lättnad.
 
Men idag hade jag hundenergi. Den äkta energin. Jag sprang en mil uppför och nedför Vitberget. Jag njöt av vädret, kroppen, regnet och lukterna. Hade jag haft en svans så hade jag viftat på den.
 
 
 
 
 
 
 

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Den där silverbjälken

Planering med att måla hästtransport

Ett tungt beslut om gårdskatterna