Hundenergin

Jag har upptäckt att jag kan ta energi från tre källor.

 

Oron

Dels kan jag få energi från oro och rastlöshet. Det blir en slags oäkta energi. Den är lite fejkad. Den kommer från något annat, och i många fall från något slags yttre eller inre tryck. Jag gör något för att jag "måste" och inte för att jag "vill". Eller för att jag inte klarar av att stå stilla. Eller för att jag undrar vad andra ska tro om mig om jag låter bli.
 
Den typen av energi har nog min kropp ett inre motstånd ifrån, och om jag använder mig för oaktsamt av den energin så slår kroppen ifrån. Då kan jag bli arg, ledsen, trött eller håglös. Jag har ju självklart (precis som alla andra) varit tvungen att använda den energin till viss del, men när det börjar bli den övervägande energikällan så är jag på fel spår och då kan jag inte prestera längre.
 

Sökandet efter lättnad

Eller så får jag energi att utföra något för att kunna uppnå en inre "lättnad", för att något snurrat i själen eller huvudet och inte riktigt kommit till ro. Då får jag också energi. Exempelvis så har jag använt Galishimo som "lättnad" när jag haft det tungt i övrigt. Jag har inte känt en äkta energi att träna honom, men jag har känt mig lättad varje gång han med spetsade öron gnäggat åt mig, när han sett mig. Oavsett hur trött och uppskruvad jag varit så har jag plockat fram en energi att ta mig dit, för jag vet att det känns bättre när jag ser honom. Han har gett mig en lättnad. Den energin är bra, men får inte heller vara dominerande i livet.
 
 
 

Hundenergin

Men så har vi den där andra energin. Den äkta energin. Den inre och djupare viljan att stimulera kroppen och själen. Den nyfikna och prestigelösa energin. Den där energin man så ofta ser hos hundar. Voff! Hundenergin. Den glada jycken. Den energin har jag haft svårt att finna sedan jag flyttade hit till Västerbotten. Den finns ju här, absolut, men den har inte tagit så mycket plats som jag skulle vilja. Min mentala jycke har alldeles för ofta gömt sig bakom soffan. Jag har varit för orolig och sökt för mycket efter lättnad.
 
Men idag hade jag hundenergi. Den äkta energin. Jag sprang en mil uppför och nedför Vitberget. Jag njöt av vädret, kroppen, regnet och lukterna. Hade jag haft en svans så hade jag viftat på den.
 
 
 
 
 
 
 

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Planering med att måla hästtransport

Bild
Japp. Det är lika bra att ta tjuren i hornen direkt. Hästtransporten renoverar inte sig själv. Färgen håller på att flagna på den. Jag gillar det inte. Den stora frågan var ju om jag ska måla transporten i en helt ny färg, exempelvis plommonröd, eller om jag skulle försöka finna en färg som matchar min bil, utan att bli så ljus att man ser alla ojämnheter man målat över på plyfan. Eller bara bättra på nuvarande nyans. Jag vägde mellan en förstärkt färg av transportens vanliga blå färg eller bilen. Jag bestämde mig för att det var bättre att köra det fegaste alternativet, det som mest liknar min transport. Jag valde att fega trots att en välmatchad transport till bilen skulle kunna bli awesome. Med heltidsjobb och häst har jag begränsat med energi och orkar kanske inte behålla min entusiasm, om jag råkar välja fel beige nyans på transporten. Det kan ju lätt bli så att den bara ser ut som en kartong om man väljer fel nyans. Eller ljus avföring. Däremot kan jag ju allti
Läs mer

Den där silverbjälken

Bild
Jag tittade på Joseph N Silverbjälkes inlägg på Facebook nyligen och tyckte att hans allmänna råd för framsteg kändes som en lite energigivande oas i öknen. Jag har för mig att han inte heter Silverbjälke alls, utan använder den pseudonym för att få skriva vad fan han vill utan att någon särskild känner sig kränkt eller utpekad. Han verkar i alla fall klok och ibland kanske det behövs en pseudonym för att slippa hamna i blåsväder. Jag vet ju själv hur otroligt lätt man kan skapa drev på nätet när jag höll till i forum, och jag i början helt naivt och öppenhjärtligt delade med mig av min hästs med -och motgångar. Om vi säger så här. Det fick jag sluta med. Det fick jag verkligen sluta med. Här på bloggen har jag dock makten att välja vilka som får stiga fram och vilka som ignoreras. So, this is the safe place. Hur som helst, så har Silverbjälke summerat lite tips som jag försöker hålla fast vid. 1. Lyssna inåt och på dina egna mål, mer än till vad andra tycker. 2. "J
Läs mer

Flashback

Bild
Jag pratade med John i telefonen, som vi brukar på kvällarna, och utan att jag tänkte på det så kändes det som om hon låg alldeles vid mitt ben och sov. Terven. Jag tänkte inte på det, det kändes bara som att hon var där. Det var inte förrän jag sagt godnatt och lagt på, och rörde på benet som jag insåg att sängen var helt tom. Plötsligt så gråter jag hejdlöst igen. Jag har ju nästan vant mig vid att vara utan henne men plötsligt så känns det sådär ovant och nytt och tomt igen. Det kändes som det bara var alldeles nyss man kunde sträcka ut en hand och klappa henne. Hon låg ju alltid i närheten på kvällen. Hon var ju alltid där. Jag önskar att det var "vi" igen. Jag och terven...
Läs mer