Galopp!
Äntligen, säger jag bara! Jag och Galishimo har tränat galoppfattningar i dagarna tre. Det blir lite tokig galopp emellanåt, åt fel håll och fel ordning på benen och lite bock ibland. Men jag är inte alls lika rädd längre och jag kan till och med skratta lite när han bryter ut i små bockningar. Jag har nämligen lärt honom att bara galoppera ca 40 meter åt gången och att man sedan stannar och blir kliad. Det märks på Galishimo att han tycker detta med galopp är svinkul, så han spetsar öronen och bara laddar för att få galoppera. Det är inte så stor idé att träna något annat.
Han håller huvudet högt, hans ögon är stora, och han vidgar näsborrarna, och pinnar frenetiskt på med benen. Han verkar hela tiden fråga:
"Ska-vi-galoppera-nu?-Ska-vi-galoppera-nu?-Ska-vi-galoppera-nu?-Ska-vi-galoppera-nu?"
Och ja. Då kan man faktiskt få galoppera lite. Jag kan fånga stunden. Och glädjen. Och leka fram galoppen. Jag har så kul med honom! Han är så fin!
Kommentarer
Skicka en kommentar