Its not about the horse
För ett år sedan vägde jag nästan 70 kilo och kände mig för otymplig för att gå på gymet. Delvis var det mitt ansvar, men relationen med exet passade verkligen inte mig och det påverkade mig varje dag. Jag var ledsen över att ha "förlorat mig själv" och jag sökte tröst hos Galishimo. Men jag föll av och blev rädd för att rida in honom, och det genererade ju också en hel del ångest. Det har ju känts hopplöst ett tag nu, men jag har verkligen behövt stanna upp och gråta ur mig. I helgen har jag verkligen stått stilla, tagit en titt på mig själv, och sett hur långt jag kommit.
Jag och Galishimo kommer att träna för den portugisiske proffstränaren idag också. Jag testkörde Galishimo i fredags och då gick han bra.
"Its not about the horse. Its about you." sa tränaren senast, och jag blev inte överraskad. Alls.
Jag ser fram emot dagens träning. Jag är inte lika nervös som innan.
Men först... GYMET. Där mitt verkliga jag hör hemma. Där mitt verkliga jag trivs.
Kommentarer
Skicka en kommentar