Sjätte privatlektionen


 "Är det du som motiverat din sambo att gå ridlektioner?" frågade en trevlig och nyfiken stalltjej i går när jag följde Jonatan till ridskolan. 
"Nej, faktiskt inte. Detta gör han för egen maskin..." skrattade jag, och det stämmer. Jonatan ställde sig i kö för att gå nybörjarlektion för vuxna i november 2023, men trycket är för lågt och ridklubben har inga sådana grupplektioner på gång. Då efterfrågade han privatlektioner för att lära sig rida, men fick inget svar. Jag vet inte riktigt om det var en slump att han inte fick svar, men kanske fanns det en undermedveten oro när en främmande vuxen man, på 40+ utan tydlig koppling till någon, vill börja på ridskola bland en massa småtjejer. Jag är ju däremot med lite här och var på ridskolan, på volontärjobb, i sociala medier, och var ofta i ridhuset på Galishimos tid, så några vet att jag finns där ute i periferin. När jag mailade dem och sade att min sambo ville ta privatlektioner, då drog lektionerna igång ganska snabbt. Så jag har absolut varit draghjälp, men det är han som tagit initiativet. 

Sedan har jag följt med på varje pass, filmat, peppat och hjälpt honom analysera filmerna. Jag har hämtat sadel och träns och peppat när han försökt lära sig rida lätt. Det är det absolut minsta jag kan göra när han hjälpt mig så mycket mer Ares. Och jag slås verkligen av hur modig han är. För inte är det lätt att lära sig rida. Inte är det så värdigt att hjälplöst studsa runt på en okänd men tålmodig ridskolehäst, med en lånad hjälm, och försöka koordinera kroppen. 

Dock har det ändå gått otroligt bra, och de senaste tre lektionerna har jag inte behövt leda honom alls. Han har skrittat och travat i banor och ridit lätt och inte behövt mig alls. Han fick en egen hjälm av mig i födelsedagspresent. Han har egna ridbyxor. Han ser mer och mer avslappnad ut, han höjer blicken och axlarna åker bak. Det är otroligt häftigt att se hur han bara blir bättre och bättre för varje pass. 

Att se någon växa i en ny färdighet, bara sådär. Det är så roligt. Och jag beundrar honom bara mer för detta. 

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Den där silverbjälken

Bild
Jag tittade på Joseph N Silverbjälkes inlägg på Facebook nyligen och tyckte att hans allmänna råd för framsteg kändes som en lite energigivande oas i öknen. Jag har för mig att han inte heter Silverbjälke alls, utan använder den pseudonym för att få skriva vad fan han vill utan att någon särskild känner sig kränkt eller utpekad. Han verkar i alla fall klok och ibland kanske det behövs en pseudonym för att slippa hamna i blåsväder. Jag vet ju själv hur otroligt lätt man kan skapa drev på nätet när jag höll till i forum, och jag i början helt naivt och öppenhjärtligt delade med mig av min hästs med -och motgångar. Om vi säger så här. Det fick jag sluta med. Det fick jag verkligen sluta med. Här på bloggen har jag dock makten att välja vilka som får stiga fram och vilka som ignoreras. So, this is the safe place. Hur som helst, så har Silverbjälke summerat lite tips som jag försöker hålla fast vid. 1. Lyssna inåt och på dina egna mål, mer än till vad andra tycker. 2. "J...
Läs mer

Planering med att måla hästtransport

Bild
Japp. Det är lika bra att ta tjuren i hornen direkt. Hästtransporten renoverar inte sig själv. Färgen håller på att flagna på den. Jag gillar det inte. Den stora frågan var ju om jag ska måla transporten i en helt ny färg, exempelvis plommonröd, eller om jag skulle försöka finna en färg som matchar min bil, utan att bli så ljus att man ser alla ojämnheter man målat över på plyfan. Eller bara bättra på nuvarande nyans. Jag vägde mellan en förstärkt färg av transportens vanliga blå färg eller bilen. Jag bestämde mig för att det var bättre att köra det fegaste alternativet, det som mest liknar min transport. Jag valde att fega trots att en välmatchad transport till bilen skulle kunna bli awesome. Med heltidsjobb och häst har jag begränsat med energi och orkar kanske inte behålla min entusiasm, om jag råkar välja fel beige nyans på transporten. Det kan ju lätt bli så att den bara ser ut som en kartong om man väljer fel nyans. Eller ljus avföring. Däremot kan jag ju allti...
Läs mer

Ett tungt beslut om gårdskatterna

Bild
 Jag kommer att stänga av kommentarerna för ett tag, då jag vet att detta kan väcka känslor, och jag vill inte ha detta kommenterat eller kritiserat, då det gör ont som det är. Men situationen med gårdskatterna tog en olycklig vändning. Vi bor ju inte på gården, men har löst gårdskatternas situation med att ge dem fri tillgång på mat och vatten, och de har sedan tidigare en kattlucka så de kan gå in och ut ur när de vill. Vi har varit där på helgerna och tagit hand om dem och gården. Katterna har inte gått på kattlåda under sina liv, och är alltså inte konstaterat rumsrena för att bo inne, och det har visat sig försvåra möjligheterna att skänka bort dem. De är dessutom väldigt fästa vid varandra då de är syskon. Men vi har kastat ut lite flöten under detta år och försökt finna någon som kan tänka sig att ha dem. Det är varken jag eller Jonatan som skaffat dem utan vi har "ärvt" dem.  Situationen med fri tillgång på mat och en öppen kattlucka har tyvärr lett till att en grannk...
Läs mer