Han tycker om att hoppa

 

Det blåste rejält igår och jag beslutade mig för att inte utmana min ridrädsla allt för mycket, igår. Så vi satte på Ares bettlös kapson, sadel, och lade ut cavalettibommar och ett litet kryss. Han fick även ha en liten sockerbit efter sig i uppvärmningen, eftersom jag har två vagnar och ingen inkörd häst. Förra gången han fick dra en sockerbit var han lite bekymrad. Denna gång brydde han sig inte alls. Han är verkligen snabb på att processa vad som är värt att bekymra sig över och inte. 

Men denna hoppglädje alltså! Han kan skritta över det lilla krysset. Han kan trava över det lilla krysset, men ögonen glittrar när han får galoppera över det lilla krysset. Det går så snabbt och spänstigt och lite ivrigt, att jag inte riktigt vet vad jag ska göra av detta. Han ska då definitivt få löshoppa en hel del i sommar då det är roligt. 

Men sedan då? Ska jag hoppa in honom? Klarar jag det? 

Jag ser ju tendenser om att Ares föredrar mig i mycket. Ibland vill han inte låta Jonatan lasta honom i transporten men går snällt in direkt jag tar grimskaftet. Dock så är han otroligt förtjust i Jonatan så där märks det bara i krävande situationer, exempelvis lastning. Likadant med hovslagaren. Han flyttar sig ibland inte alls för hovslagaren utan står tjurigt som om han växt fast i betonggolvet ibland. Då får jag gå fram och peta på honom och säga att det är visst så, han ska visst flytta sig. Likadant under inridningen förra sommaren när en annan vän red och han plötsligt inte ville svänga. Så han trivs med mig och väljer mig ofta. 

Så om man låter någon som är bättre på att hoppa, än vad jag är, så ska de ändå förmodligen behöva gå igenom en period av icke lydnad då han kommer att bete sig som att han aldrig förstått gas, broms eller sväng. Så det kan vara så att han föredrar sin lite småfega ryttare som kanske spänner sig eller inte riktigt följer med, framför en orädd, följsam ryttare som han ändå inte riktigt respekterar. För hästar är ju inte alltid mest bekväma med den bästa ryttaren. De är bekväma med vad de känner igen. 

"Jag tror han är en enmanshund." sade jag ursäktande till hovslagaren senast. 

Lyckligtvis så behöver jag inte fatta något beslut om att hoppa in honom i år. Han kan få löshoppa och longeringshoppa och utvecklingen kan ju få mogna fram. Jag rider ju inte särskilt snabbt ännu, men det kanske känns naturligt för mig att börja hoppa när jag känner att jag har god kontroll på honom i trav och galopp också. För hoppa kan han! Jag får ge det lite tid, bara.