Enligt plan fast lite bättre

Även idag har jag ridit lite och det känns helt otroligt. Jag satte upp en kamera på staketet och tittade på filmerna och känner mig så glad. Allt går enligt plan fast hela tiden lite bättre. Man har ju insett att "enligt plan fast lite bättre" inte hört till vanligheterna för mig, men det är väl kanske fördelen med att bli äldre. Man kanske omedvetet gör bättre saker och fattar andra beslut. Både i stort och smått. Jag tycker till och med jag förtjänar "enligt plan fast lite bättre". 

Ares länger på sig, sträcker in sig i kontakten med bettet, och börjar försiktigt hitta en egen fin balans och bärighet i detta. Då gäller det bara att inte skumpa eller störa honom så mycket. Vi har hela sommaren på oss att stärka honom i detta. 

Jag har tendenser att dra åt mig tyglarna lite för mycket så nosen åker in, men Galishimo hade så mycket kortare hals och jag hinner inte alltid med att bedöma att Ares behöver längre tygel. Men jag lär mig jag med. Han har ett helt vanligt bett dessutom, precis som Galishimo, ett rakt bett som inte kan trilla runt så mycket i munnen, men mjukt och i plast. Också samma modell som Galishimo hade när han var ung. Trots att araber kan anses ha svårt att ta stöd i bett och welsh cobar har rykte om sig att vara hårda. De känns likadana i kontakten, det är inte så stor skillnad. 

När jag ser hur fint han går så vill jag bara rycka upp mig och matcha honom ännu bättre. Inte rida i fladdriga tennisskor utan kanske köpa fina ridstövlar. Bli ännu bättre. Göra det bästa av oss. Tillsammans.