Vår, utemat och duktig unghäst

 

Vårvärmen har varit riktigt efterlängtad och det kändes helt underbart att ta vår första frukost utomhus denna lördag. Vi följde ån till stan som vi brukar och man kan knappt fatta förändringarna från i vintras. Jag hade då full overall för att klara kylan, och hundarna var helt frostiga om morrhåren kring nosarna. Vi behövde nästan stanna en stund på Espressohouse bara för att pusta ut lite och få värme i kroppen. I lördags kunde vi skippa både mössa och vantar och blev ändå lite överhettade. Det fanns nu utestolar och vi kunde ta kaffe och rykande färska scones ute i solen. Solen alltså. 

Ares var också nöjd i värmen och som han flyttar sig på små signaler! Jag är så glad. Vi tränade bara ca 15 minuter, varav hälften av träningen avsutten, innan vi gick på en promenad utefter rakbanan i det fina vädret. Det blir tydliga framsteg nu och jag tycker att Ares är så otroligt mjuk och lyhörd i kroppen. Det blir mindre och mindre stretande och han blir mer och mer lösgjord. Där har nog de korta passen spelat en stor roll. 

Lösgjordhet är inte bara att ge rätt signaler med rätt timing, det handlar också om att hålla korta pass och ge hästen en känsla av att det inte är jobbigt att vara duktig och göra rätt. Dessutom släpper jag honom helt när han responderar rätt på hjälperna, så han går sällan fint mer än några sekunder åt gången, bara. Så det ser fortfarande ut som att vi bara står och skruttar och inte gör något särskilt för det mesta, sedan ber jag om en öppna ett steg och då ser han jättefin ut i två sekunder, och så släpper jag honom igen. "Det var bara det jag ville" vill jag förmedla honom, utan att kräva mer. Men Ares blir villigare och villigare att göra "bara det jag ville".  Här går vi i höger varv och jag ber honom korta stegen och göra en lätt öppna. I fyra sekunder. Sedan får han skrutta vidare i lugn och ro. 

Efter det åt vi ute på stallets gavelsida och där var den igen. Solen. 

Efter detta åkte vi till Sjöbotten och Jonatan bytte däck på sin bil samtidigt som jag låg i solen. Solen! Det känns som att man är hungrig på solljus och inte kan få nog. 

"Fast nu har du nog fått nog..." konstaterade Jonatan när jag låg i solstolen och klappade huskatten Robban. 
"Du är ganska röd." sade han. 

Jag gick in och insåg att jag var röd som en kräfta. Särskilt kring axlarna, nyckelbenen och övre bröstkorgen. För jag tog ju av mig tröjan. Givetvis. 

Så jag har bränt mig på årets första soldag. Jag ser ut som en polkagris med ränder av rött och vitt där linnet varit. Så var det med det soldyrkandet. Ja, det svider lite. 

Vi avslutade dagen på den ganska nya restaurangen Meat Us och fick en hel tallrik för två ("sharing platter") med olika typer av kött och haloumi och dipsås, och den mest sparsmakade blyga dekorsallad jag sett. Fast dom heter ju Meat Us så de fokuserar ju på perfekt tillagat kött. Efterrätten var inte heller tokig. 

Vi konstaterade just nu att vi hunnit väldigt mycket tillsammans denna lördag. Vi lämnade min etta vid 07:00 och var hemma igen, mätta och nöjda (och en av oss väldigt röd) vid 19:00. Full fart!