Stretching, säkerhetsväst och marker

 

Ares hade tappat en sko i helgen och egentligen passade det mig ganska bra. När jag kämpat med uteritter med så lyckade resultat, så tycker även jag att jag förtjänar några dagars mental vila. Dessutom blåste det rejält med 15 sekundmeter och det är inte mitt favoritväder att rida, direkt. Så vi har pysslat med Ares i stallet, i stället. 

Jonatan har alltid lagt lite extra tid på Ares hovar. Ares är ofta snäll om man bara kratsar hovarna, men om man håller fast hovarna en längre stund så kan han tröttna, dra till sig hovarna och härja på lite, som unghästar naturligtvis gör ibland. Men Jonatan lägger alltid 5-10 minuter på sig att lyfta varje hov och hålla fast den en stund, och Ares får inte tillbaka sin hov förrän han varit helt avslappnad en stund. Så ibland tar det två minuter för Ares att få tillbaka alla sina hovar, och ibland tar det tio, om han börjar spänna sig eller smårycka. Jonatan har gjort ett fantastiskt tålmodigt och grundligt jobb i detta. Nu har han även börjat dra i hovarna och stretcha Ares och det är samma sak där. Om Ares drar åt sig hoven så får han stretcha längre. Men det har Ares redan fattat. Han står nu som en snäll liten farbror och lät Jonatan både lyfta och dra. 

Sedan har vi diskuterat säkerhetsväst några vändor. Ares har ännu inte fyllt fyra år och det finns ju risker att rida över stock och sten i skogen. Ju yngre Ares är, ju större känns ju riskerna. Samtidigt så väntar drömresan till Island och jag vill spara pengar för det. Så jag visste inte riktigt hur jag skulle budgetera. Det blev så att Jonatan köpte säkerhetsvästen till mig så jag har kvar lite extra pengar till Island. Jättegulligt! Jag hade nog lite svårt att ta emot saker från Jonatan förut, men nu går det bättre och jag är glad över att ha fått en så fin säkerhetsväst. Jag är alltså inte bara obekväm eller lite skuldtyngd över att han lagt ut pengar på mig, som det kändes förut. 

Vi har tittat lite på skogshagen bredvid huset och funderat på om inte detta skulle bli en trevlig vinterhage åt Ares, han uppskattar nog läet och terrängen. Det skulle ju troligen bli mindre lerigt med en liten skogshage på en kulle också. Jag var orolig över att skogshagen skulle vara för stenig, men i själva verket är det fem eller sex meterstora stenar som han lätt kan runda, och inte alls så farligt i övrigt. Det som talar emot en skogshage är att man kanske vill skotta hagen vintertid så hästarna kan röra sig ordentligt på vintern. Då är det bättre med plan mark. 

Sommarhagen är ju jättefin. Den är stor och räcker gott och väl för två hästar, och sluttar lite mot en liten sjö, så då får dom sjöutsikt! 

På söndagen skulle vi slänga skrot och det såg jag väldigt fram emot, tills jag klev upp ur sängen. Jag sade att jag kände mig ur form, gav upp, lade mig igen, och sedan halvsov jag hela dagen. Orkade inte ens titta på en tv-skärm eller dataskärm. Låg bara och lyssnade på poddar under en filt och hade ungefär en grads förhöjd temperatur över vad jag brukar ha. Lite låggradig feber alltså. Jonatan fick tyvärr göra slitgörat men jag känner mig åtminstone bättre idag! Det är också något som jag varit otroligt obekväm över. Att ligga och skrutta i sängen och låta någon annan jobba, fixa mat, och sköta hushållet. Det väcker inte heller lika mycket skuld längre. 

Det är helt okej att behöva vila ibland. 

.