Att vänja in Ares vid bett

Jag provade bett på Ares precis innan vi bytte stall. Jag tog ett oledat bett i metall och jag stoppade in det utan större problem i hans mun och lät honom stå med det några minuter i förra stallet. Ares blev lite konfunderad. Han verkade tycka att något gått fel. Dagen efter ville han inte alls ha något bett i munnen. Han gjorde stora ansträngningar för att slippa. 

Och ska man bråka med en liten tvååring som man knappt känner? Nej det ska man väl inte. Jag gjorde det inte till en maktkamp och tänkte att jag behöver backa och fundera om hur bettet kan bli en bättre upplevelse. Tyvärr minns jag inte riktigt hur jag gjorde med Galishimo, förutom att jag minns att han fick ett apple mouth-bett när han var liten. Jag minns också att Rolf gav mig några tips för hur upplevelsen med bett kan bli lite bättre för hästar i början. 

Så.. jag åkte till Hööks, som faktiskt precis kommit till stan, och köpte ett apple mouth för 399 kronor. "Särskilt bra för unghästar" stod det och jag hoppades att det stämde. 


Sedan så letade jag fram den gamla elektriska bettvärmaren jag fått i julklapp för några år sedan, från förrådet, och jo, den fungerar fortfarande! Nu ska han få varm plast i munnen i stället för kall metall!



Och så då pricken över i:et. Lite strösocker, som Rolf tipsade mig om i höstas om hästarna är obekväma med bett i början. 



Så nu fick alltså Ares ett varmt, sött, plastbett i munnen. Och helt plötsligt hade han nästan tränsat sig själv. Så snabbt och enkelt gick det. Inget bråk. Han hade dock svårt att förstå att han kunde stänga munnen när han hade bett på sig. Jag tog honom på en liten kortare promenad på ridbanan för att ge honom lite annat att tänka på. Han lyssnade på mig och tittade sig omkring, och verkade inte helt uppslukad av att ha ett bett i munnen. Men visst tyckte han det var konstigt. 

Jag tyckte nästan lite synd om honom, stackars liten. Nu börjar vuxenlivet. 


Några gånger till, och det är inte lika obekvämt med ett bett i munnen... 





Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Den där silverbjälken

Bild
Jag tittade på Joseph N Silverbjälkes inlägg på Facebook nyligen och tyckte att hans allmänna råd för framsteg kändes som en lite energigivande oas i öknen. Jag har för mig att han inte heter Silverbjälke alls, utan använder den pseudonym för att få skriva vad fan han vill utan att någon särskild känner sig kränkt eller utpekad. Han verkar i alla fall klok och ibland kanske det behövs en pseudonym för att slippa hamna i blåsväder. Jag vet ju själv hur otroligt lätt man kan skapa drev på nätet när jag höll till i forum, och jag i början helt naivt och öppenhjärtligt delade med mig av min hästs med -och motgångar. Om vi säger så här. Det fick jag sluta med. Det fick jag verkligen sluta med. Här på bloggen har jag dock makten att välja vilka som får stiga fram och vilka som ignoreras. So, this is the safe place. Hur som helst, så har Silverbjälke summerat lite tips som jag försöker hålla fast vid. 1. Lyssna inåt och på dina egna mål, mer än till vad andra tycker. 2. "J...
Läs mer

Planering med att måla hästtransport

Bild
Japp. Det är lika bra att ta tjuren i hornen direkt. Hästtransporten renoverar inte sig själv. Färgen håller på att flagna på den. Jag gillar det inte. Den stora frågan var ju om jag ska måla transporten i en helt ny färg, exempelvis plommonröd, eller om jag skulle försöka finna en färg som matchar min bil, utan att bli så ljus att man ser alla ojämnheter man målat över på plyfan. Eller bara bättra på nuvarande nyans. Jag vägde mellan en förstärkt färg av transportens vanliga blå färg eller bilen. Jag bestämde mig för att det var bättre att köra det fegaste alternativet, det som mest liknar min transport. Jag valde att fega trots att en välmatchad transport till bilen skulle kunna bli awesome. Med heltidsjobb och häst har jag begränsat med energi och orkar kanske inte behålla min entusiasm, om jag råkar välja fel beige nyans på transporten. Det kan ju lätt bli så att den bara ser ut som en kartong om man väljer fel nyans. Eller ljus avföring. Däremot kan jag ju allti...
Läs mer

Ett tungt beslut om gårdskatterna

Bild
 Jag kommer att stänga av kommentarerna för ett tag, då jag vet att detta kan väcka känslor, och jag vill inte ha detta kommenterat eller kritiserat, då det gör ont som det är. Men situationen med gårdskatterna tog en olycklig vändning. Vi bor ju inte på gården, men har löst gårdskatternas situation med att ge dem fri tillgång på mat och vatten, och de har sedan tidigare en kattlucka så de kan gå in och ut ur när de vill. Vi har varit där på helgerna och tagit hand om dem och gården. Katterna har inte gått på kattlåda under sina liv, och är alltså inte konstaterat rumsrena för att bo inne, och det har visat sig försvåra möjligheterna att skänka bort dem. De är dessutom väldigt fästa vid varandra då de är syskon. Men vi har kastat ut lite flöten under detta år och försökt finna någon som kan tänka sig att ha dem. Det är varken jag eller Jonatan som skaffat dem utan vi har "ärvt" dem.  Situationen med fri tillgång på mat och en öppen kattlucka har tyvärr lett till att en grannk...
Läs mer