Första gången med sele

 


Idag var det första gången jag skulle sela Ares! Jag har lagt på selen flera gånger, från båda sidorna på honom, när han stått i stallgången. Från början, när jag började lägga på selen, så var han lite skeptisk, men det gick ganska snabbt över. 

Jag har dock aldrig dragit åt gjorden så han verkligen fått fast selen runt magen. Jag har väntat lite på bättre väder och att det ska kännas bra i min egen mage, helt enkelt. Jag ville att vi skulle vara klara med bett-träningen så han kände sig helt trygg med att ha ett bett i munnen, innan jag lade på ett annat moment. Det ska ju som sagt vara trevligt för honom. Inte bara utmaningar. 

Jag behöver ju också assistans, för jag vill inte dra åt gjorden ensam inne i stallet om han får en reflex att springa eller bocka av det. Jag vill ha honom på en öppen yta så han kan springa lite och bocka, om det är vad han behöver. 



Idag ville mamma följa med och då tyckte jag det kändes perfekt med henne som sällskap, men när vi var på stallet så erbjöd sig även Sara hjälp och då hade vi full service för att få på honom selen på ett tryggt sätt. 

Först fick han Galishimos sele, men den var alldeles för stor för Ares. Jag har en håltång och ska göra lite fler hål, så det blir bättre. Men Sara hämtade en travsele från hennes russ och den passade perfekt på honom. Sedan gick han runt som han aldrig gjort annat. Helt nöjd över uppmärksamheten och allt beröm han fick. 

Jag testade lite trav, och han hade inte så mycket framåtbjudning i början. Då märktes det att han funderade vad för nytt han hade runt magen. Sedan fick han stå stilla bredvid mig vila någon minut, och sedan trava igen. Då gick det bättre. Sedan var vi klara. Han hade kanske selen på sig i sju-åtta minuter. Det ska vara lätt att göra rätt. Han ska vilja följa med ut ur hagen igen, när man släpper ut honom. Det ska vara roligt att vara med människor. 


Allt med Ares är så enkelt och tryggt. Jag är otroligt glad över honom! Tänk att man alltid har den där inre glädjen när man jobbar med hästar. Att den aldrig går över. 

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Planering med att måla hästtransport

Bild
Japp. Det är lika bra att ta tjuren i hornen direkt. Hästtransporten renoverar inte sig själv. Färgen håller på att flagna på den. Jag gillar det inte. Den stora frågan var ju om jag ska måla transporten i en helt ny färg, exempelvis plommonröd, eller om jag skulle försöka finna en färg som matchar min bil, utan att bli så ljus att man ser alla ojämnheter man målat över på plyfan. Eller bara bättra på nuvarande nyans. Jag vägde mellan en förstärkt färg av transportens vanliga blå färg eller bilen. Jag bestämde mig för att det var bättre att köra det fegaste alternativet, det som mest liknar min transport. Jag valde att fega trots att en välmatchad transport till bilen skulle kunna bli awesome. Med heltidsjobb och häst har jag begränsat med energi och orkar kanske inte behålla min entusiasm, om jag råkar välja fel beige nyans på transporten. Det kan ju lätt bli så att den bara ser ut som en kartong om man väljer fel nyans. Eller ljus avföring. Däremot kan jag ju allti
Läs mer

Den där silverbjälken

Bild
Jag tittade på Joseph N Silverbjälkes inlägg på Facebook nyligen och tyckte att hans allmänna råd för framsteg kändes som en lite energigivande oas i öknen. Jag har för mig att han inte heter Silverbjälke alls, utan använder den pseudonym för att få skriva vad fan han vill utan att någon särskild känner sig kränkt eller utpekad. Han verkar i alla fall klok och ibland kanske det behövs en pseudonym för att slippa hamna i blåsväder. Jag vet ju själv hur otroligt lätt man kan skapa drev på nätet när jag höll till i forum, och jag i början helt naivt och öppenhjärtligt delade med mig av min hästs med -och motgångar. Om vi säger så här. Det fick jag sluta med. Det fick jag verkligen sluta med. Här på bloggen har jag dock makten att välja vilka som får stiga fram och vilka som ignoreras. So, this is the safe place. Hur som helst, så har Silverbjälke summerat lite tips som jag försöker hålla fast vid. 1. Lyssna inåt och på dina egna mål, mer än till vad andra tycker. 2. "J
Läs mer

Påskjutet

Bild
Ares börjar känna sig mer och mer bekväm med mig i sadeln, och det märktes mest igår med att han har ett riktigt fint påskjut med starka bakben. Igår var han lugn, jag var lite försiktig då vi inte var ensamma på ridbana, men idag var husse med och jag kände mig tryggare, och då var han pigg! Skritten är stor och ordentlig där han vill framåt, vid minsta lilla skänkling så svävar han glatt iväg i trav, med stora glada kliv, och jag hänger inte riktigt med. Ibland vinglar han ju lite också. Det är inte lätt att vara duktig.  Galishimo tog ju små, fina så steg och traven var väldigt liten och enkel att sitta i. När Ares trampar iväg så gungar hela hans kropp, glatt och energiskt. Det känns lite som så, att om jag bara tjoade till, och sade att han var duktig, så hade han gärna gett mig en glad galopp. Han gillar att jobba och är glad att stå till tjänst. Nu får det gärna gå fort, också.  Är jag redo för min arbetsglada, pigga, ponny med det fina klivet? Nej det är jag inte. Jag tycker de
Läs mer