Saknar inte ridningen

 Nej, jag har blivit förvånad själv. Jag saknar inte ridningen alls. Ingenting av att sitta på en häst saknar jag. Kanske för att jag varit lite sjuk och haft ett kämpigt år, och så vidare, men ridintresset är otroligt lågt just nu. Det kan också bero på att jag i princip ridit i tio år utan några uppehåll alls. Jag hade ett kort uppehåll år 2013 när Galishimo var skadad, men annars har han ju tuffat på. Jag har ju också ridit ganska ofta med en vag obehagskänsla i magen eftersom Galishimo var väldigt reaktiv. 

Jag har ju många vänner och bekanta på facebook och Instagram som rider sina fina hästar och jag känner absolut ingenting när jag ser filmerna. Varken avund eller inspiration. Absolut ingenting händer i hjärtetrakten. Inte ens de lyxiga hästarna med fina steg. 

ARES känner jag dock mycket för. Ares som individ och samarbetspartner för framtiden. Honom känner jag glädje av att se, men det är mer som en familjemedlem. Han motiverar mig. Honom släpper jag inte. 


Men... 

...Jag skulle lugnt kunna köra Ares med vagn hela hans liv, eller åka rullskridskor med honom, eller vad tusan som helst. Det blir nog ridning hur som helst, eftersom det är en hälsosam träning som stärker honom, och det jag kan bäst. Men det är inte ridningen i sig jag behöver, personligen. Jag vill bara att han ska må bra och bli stark. 

Och det känns riktigt skönt, faktiskt. 

Att gå in med Ares behov i första hand. 

Själv behöver jag inte så mycket från honom. 

Jag och Galishimo december 2015. Jag saknar Galishimo, men inte ridningen... 

Kommentarer

  1. Anonym15 december 2022 kl. 23:35

    När jag hade häst för många år sedan så var nog inte ridningen det viktigaste, visserligen hade jag en äldre herreman men det att sköta o att hästen mår bra var det viktigaste, en gång frågade en kvinna vad jag har/hade för mål med min häst, jag tänkte trilla av, vi va ute o red i skogen, jag blev då full i skratt, hästen va närmare 20 år, så. Jo att den mår bra o vi har roligt och så blev det tills han va 25 år.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Katarina Bildström16 december 2022 kl. 08:39

      Jamen precis! Att få en häst att leva länge och må bra är ju i mina ögon ett mål i sig. :)

      Radera
  2. Anonym16 december 2022 kl. 22:43

    Jag skrev inlägget ovan, var inte meningen att vara anonym, Camilla Rönnberg, Finland 😉

    SvaraRadera
    Svar
    1. Katarina Bildström17 december 2022 kl. 06:54

      Haha, ja det är alltid kul att ha ett namn vid kommentarerna :)

      Radera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Planering med att måla hästtransport

Bild
Japp. Det är lika bra att ta tjuren i hornen direkt. Hästtransporten renoverar inte sig själv. Färgen håller på att flagna på den. Jag gillar det inte. Den stora frågan var ju om jag ska måla transporten i en helt ny färg, exempelvis plommonröd, eller om jag skulle försöka finna en färg som matchar min bil, utan att bli så ljus att man ser alla ojämnheter man målat över på plyfan. Eller bara bättra på nuvarande nyans. Jag vägde mellan en förstärkt färg av transportens vanliga blå färg eller bilen. Jag bestämde mig för att det var bättre att köra det fegaste alternativet, det som mest liknar min transport. Jag valde att fega trots att en välmatchad transport till bilen skulle kunna bli awesome. Med heltidsjobb och häst har jag begränsat med energi och orkar kanske inte behålla min entusiasm, om jag råkar välja fel beige nyans på transporten. Det kan ju lätt bli så att den bara ser ut som en kartong om man väljer fel nyans. Eller ljus avföring. Däremot kan jag ju allti
Läs mer

Den där silverbjälken

Bild
Jag tittade på Joseph N Silverbjälkes inlägg på Facebook nyligen och tyckte att hans allmänna råd för framsteg kändes som en lite energigivande oas i öknen. Jag har för mig att han inte heter Silverbjälke alls, utan använder den pseudonym för att få skriva vad fan han vill utan att någon särskild känner sig kränkt eller utpekad. Han verkar i alla fall klok och ibland kanske det behövs en pseudonym för att slippa hamna i blåsväder. Jag vet ju själv hur otroligt lätt man kan skapa drev på nätet när jag höll till i forum, och jag i början helt naivt och öppenhjärtligt delade med mig av min hästs med -och motgångar. Om vi säger så här. Det fick jag sluta med. Det fick jag verkligen sluta med. Här på bloggen har jag dock makten att välja vilka som får stiga fram och vilka som ignoreras. So, this is the safe place. Hur som helst, så har Silverbjälke summerat lite tips som jag försöker hålla fast vid. 1. Lyssna inåt och på dina egna mål, mer än till vad andra tycker. 2. "J
Läs mer

Påskjutet

Bild
Ares börjar känna sig mer och mer bekväm med mig i sadeln, och det märktes mest igår med att han har ett riktigt fint påskjut med starka bakben. Igår var han lugn, jag var lite försiktig då vi inte var ensamma på ridbana, men idag var husse med och jag kände mig tryggare, och då var han pigg! Skritten är stor och ordentlig där han vill framåt, vid minsta lilla skänkling så svävar han glatt iväg i trav, med stora glada kliv, och jag hänger inte riktigt med. Ibland vinglar han ju lite också. Det är inte lätt att vara duktig.  Galishimo tog ju små, fina så steg och traven var väldigt liten och enkel att sitta i. När Ares trampar iväg så gungar hela hans kropp, glatt och energiskt. Det känns lite som så, att om jag bara tjoade till, och sade att han var duktig, så hade han gärna gett mig en glad galopp. Han gillar att jobba och är glad att stå till tjänst. Nu får det gärna gå fort, också.  Är jag redo för min arbetsglada, pigga, ponny med det fina klivet? Nej det är jag inte. Jag tycker de
Läs mer