Bett-träning och longering

Det här med att vänja in Ares vid bettet var lite klurigare än vad jag inledningsvis trodde. Det går lite fram och tillbaka med träningen, och precis när jag tror jag "knäckt koden" så kan det komma ett tillfälle då det plötsligt tar lite längre tid att få in bettet. 

Jag minns inte att Galishimo behövde detta klurande men ju mer jag funderar ju mer tror jag att det var så. Jag minns i alla fall när jag klurade med Galishimo och en stalltant nedlåtande sade:
"Fortsätter du sådär kommer du alltid att få problem!"
och jag blev otroligt ledsen. Sedan gick det några månader och Galishimo tog bettet själv bara man höll upp tränset, och det gjorde han resten av sitt liv. Så man måste hålla sig undan de som vet bäst och inte drar sig för att trycka till någon. Jag lyssnade på en podd om träning nyligen och då sade någon "argumentera inte med självsäkra människor, för de har redan bestämt sig" och det ligger nog lite sanning i det. 

Men detta med bett-träning är ändå ett utmärkt tillfälle att lära känna Ares bättre på. Hur han tänker och vad som motiverar honom. 

Eftersom han är ganska bestämd av sig och säger sina tydliga NEJ så är det lätt att instinktivt växla upp och vara ännu mer bestämd i sitt JA, men det fungerar sällan. I stället verkar små pauser och försiktigt mjukt lirkande göra susen. Att hålla ett fast tag om hans huvud och nos så han inte kommer undan skapar bara motvilja hos honom, som han faktiskt verkar komma ihåg till nästa dag. Sedan måste man ta in andra faktorer i beräkningen, såsom att han kanske har någon lös mjölktand som är på väg att lossna, och att man kan behöva vara försiktigare än vanligt. 

Men att prata med mjuk röst. röra sig långsamt, och berömma honom för små saker, verkar fungera mycket bättre. Nu går det under två minuter att få på honom bettet och han blir mer och mer avspänd. 

Han är ju egentligen inte jättemycket mindre i storleken än Galishimo men han sänker ofta huvudet, så det är inte bara en gång jag kommit på mig själv med att stå på knä eller ordentligt hukad för att komma åt hans huvud. Men det känns bra, för det känns som att han slappnar av, även om det lirkas med bettet i munnen på honom. 

Det låga huvudet blir också lite intressant för framtiden. Galishimo fick jag ju jobba en hel del med för att få att sänka huvudet, men Ares gör det ju av sig själv, ofta. Den här mannen kanske jag måste jobba för att höja formen på, i stället.  

Sedan fortsätter vi longera, när underlaget tillåter, och jag använder samma ljud som med Galishimo. 

Nu kan han: 

• Starta från halt till skritt på ett klickande ljud
• Stanna på "Ptro!" men ibland kommer han även in till mig, så jag ska snart träna in ett "kom hit" ljud. Men det är inte bråttom med det. Jag lär ju inte honom allt på en gång. 
• Gå från skritt till trav på "Psssh!" 
• ...och veckans nya var att gå från trav till skritt på det nya ljudet "How!" 

Jag tycker han är otroligt uppmärksam och lär sig snabbt. Man kan ju lägga till att han är i ett nytt stall där han bara varit i två veckor, och vi haft rejält dåligt och kallt krispigt vinterväder. De faktorerna kan få vilken unghäst som helst att poppa iväg och tappa fokus.

Snart kan jag börja tömköra honom också, men jag väntar på bättre underlag och lite mer värme. Just nu är det 18 minusgrader.

Jag längtar verkligen till våren nu, då kan vi göra så mycket mer!