Rörelse!

 


Jag är på 15:e behandlingsveckan med järntabletterna Niferex och jag tycker det blir lite bättre hela tiden. Men sedan är det svårt att skilja vad som påverkat mig hur. Det var sex månader sedan jag blev singel. Det var fem månader sedan Galishimo dog. Det var fyra månader sedan jag fick hjälp för järnbristen. Allt röres ihop i ett alldeles eget livsrecept och ett eget behov av sömn och vila. 

Men en sak som förändrats är att jag nyligen tänkte "Jag borde röra på mig" och att jag nu tänker "Jag längtar efter att röra på mig" och det är en stor skillnad. Den ena tanken är forcerad om vart jag vill vara, den andra tanken är friskare, och kroppen som säger att det är dags nu. 

Snön vräkte ned det senaste dygnet, och det kändes ändå mysigt att ta på sig alla varma kläder, mina nya vinterskor som är så mjuka och varma, och ta sig ut att uppleva all denna vackra snö, innan arbetet startade. 

Ares står gärna ute i snön och ser ut som ett äkta mumintroll. Snön som faller lägger sig på den fluffiga pälsen och smälter inte bort, eftersom pälsen isolerar så bra, så han är alldeles torr i underpälsen, och vit av snö och fluffig på utsidan. Det var ingen idé att ta in honom i värmen så att snön skulle smälta in i underpälsen och göra honom kall, så han fick vara ute. Det är han designad för. 

Tänk att de har tillgång till en jättefin ligghall med ett tjockt lager halm, vatten och även en skottkärra hö, men att de väljer att vara ute, när SMHI utfärdat gul vädervarning. Lyckligtvis hade Sara sett dem inne i ligghallen allihopa i morse, så det är skönt att veta att de kan gå in om de vill. Ingen häst som föser ut en annan. 

Ares har även fått skor fram av hovslagaren. Sedan fick han nog. "Tack men NEJ tack!" sade han bestämt till hovslagaren. Väldigt bestämt. Så nu är han oskodd bak. Från början blev jag lite stressad över detta, men nu när jag fått två dagars distans, så nu tänker jag att  han kan ju gott få vara barfota bak, en stund. Jag lärde mig ju en hel del om boots av Rolf när jag var på körkurs med honom. Jag bootsade ju på samtliga av Rolfs unghästar och fick hjälp med hur de skulle sitta. Så Ares får väl ha broddade boots bak en stund, om han inte har tålamod för skoning hela vägen runt. Varför göra det svårt när man kan göra det lätt? 

.

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Planering med att måla hästtransport

Bild
Japp. Det är lika bra att ta tjuren i hornen direkt. Hästtransporten renoverar inte sig själv. Färgen håller på att flagna på den. Jag gillar det inte. Den stora frågan var ju om jag ska måla transporten i en helt ny färg, exempelvis plommonröd, eller om jag skulle försöka finna en färg som matchar min bil, utan att bli så ljus att man ser alla ojämnheter man målat över på plyfan. Eller bara bättra på nuvarande nyans. Jag vägde mellan en förstärkt färg av transportens vanliga blå färg eller bilen. Jag bestämde mig för att det var bättre att köra det fegaste alternativet, det som mest liknar min transport. Jag valde att fega trots att en välmatchad transport till bilen skulle kunna bli awesome. Med heltidsjobb och häst har jag begränsat med energi och orkar kanske inte behålla min entusiasm, om jag råkar välja fel beige nyans på transporten. Det kan ju lätt bli så att den bara ser ut som en kartong om man väljer fel nyans. Eller ljus avföring. Däremot kan jag ju allti
Läs mer

Den där silverbjälken

Bild
Jag tittade på Joseph N Silverbjälkes inlägg på Facebook nyligen och tyckte att hans allmänna råd för framsteg kändes som en lite energigivande oas i öknen. Jag har för mig att han inte heter Silverbjälke alls, utan använder den pseudonym för att få skriva vad fan han vill utan att någon särskild känner sig kränkt eller utpekad. Han verkar i alla fall klok och ibland kanske det behövs en pseudonym för att slippa hamna i blåsväder. Jag vet ju själv hur otroligt lätt man kan skapa drev på nätet när jag höll till i forum, och jag i början helt naivt och öppenhjärtligt delade med mig av min hästs med -och motgångar. Om vi säger så här. Det fick jag sluta med. Det fick jag verkligen sluta med. Här på bloggen har jag dock makten att välja vilka som får stiga fram och vilka som ignoreras. So, this is the safe place. Hur som helst, så har Silverbjälke summerat lite tips som jag försöker hålla fast vid. 1. Lyssna inåt och på dina egna mål, mer än till vad andra tycker. 2. "J
Läs mer

Påskjutet

Bild
Ares börjar känna sig mer och mer bekväm med mig i sadeln, och det märktes mest igår med att han har ett riktigt fint påskjut med starka bakben. Igår var han lugn, jag var lite försiktig då vi inte var ensamma på ridbana, men idag var husse med och jag kände mig tryggare, och då var han pigg! Skritten är stor och ordentlig där han vill framåt, vid minsta lilla skänkling så svävar han glatt iväg i trav, med stora glada kliv, och jag hänger inte riktigt med. Ibland vinglar han ju lite också. Det är inte lätt att vara duktig.  Galishimo tog ju små, fina så steg och traven var väldigt liten och enkel att sitta i. När Ares trampar iväg så gungar hela hans kropp, glatt och energiskt. Det känns lite som så, att om jag bara tjoade till, och sade att han var duktig, så hade han gärna gett mig en glad galopp. Han gillar att jobba och är glad att stå till tjänst. Nu får det gärna gå fort, också.  Är jag redo för min arbetsglada, pigga, ponny med det fina klivet? Nej det är jag inte. Jag tycker de
Läs mer