Lugnt i nya hagen

Jag tittade till Ares i hans nya hage igår, och det verkar vara så mysigt där han står. Hans lilla jämnåriga kompis är respektfull och väluppfostrad och jag märker personligen inte alls av att det är två hingstar han står med. Jag brukar faktiskt inte vilja gå in till okända hästar i mörker men här känns det så tryggt och lugnt. De har en stor termobar i hagen med uppvärmt vatten som jag fyller på ibland, men den är aldrig tom på vatten. Man behöver bara gå några meter med vattnet så det är inga bekymmer. Ares smög nära intill mig och lade mulen mjukt på min axel när jag tömde en vattendunk i termobaren och så blåste han långsamt ut varm, fuktig luft i mitt öra. Min fina lilla drömponny. Det känns som att han trivs och har kommit ned i varv. 

Även tjejen som äger hingstarna meddelade att det var lugnt i hagen på dagen. Ares går gärna med den lilla svarta hingsten och äter från samma hötuss, trots att de sprider ut maten så de ska slippa trängas. En liten rolig detalj är att den lilla hingsten liknar Ares bästis som han växte upp med, och som uppfödaren kallade för hans "snuttefilt".  Båda ponnierna är svarta med stjärn i pannan, tjock lugg som går nedanför de stora ögonen, breda pannor, små mular och små öron. 

Sedan ska ju jag in i människoflocken också. Förmodligen är det en liknande känsla. Man är lite orolig och hoppas vi ska trivas ihop. Då är det de små sakerna som värmer. 
"Jag ska på Granngården, ska du ha något?" frågade en idag, och det kändes riktigt bra. På onsdag ses vi och städar lite och gör lite mer plats för mina och Ares saker. Det känns också jättebra! 

Snart ska vi utforska den fina upplysta ridbanan som finns bakom hagarna. 

Vi behövde bara landa lite först.