Fjärde lastträningen

Igår var det fjärde lastträningen och målet var att Ares skulle gå in själv i transporten, utan att jag följde med honom in. Jag hade gjort i ordning en foderkrubba åt honom längst in, med lite pellets. Det fanns ingen krubba som verkade passa hållarna i transporten, och den inköpta krubban var så djup att Ares inte nådde ned på botten eftersom han var lite för kort i rocken, så jag gjorde en mindre vacker lösning med buntband vid fästena och en "skål i skålen" så  krubban skulle bli mindre djup. 

Ares har hittills aldrig tvekat på att gå in. Han har alltid erbjudit sig att gå in och mest behövt ett "varsågod", eftersom han vet att det finns godis där. 

Sådärja! Nu står han inne och äter! 

Beroende på hur bekväm han är med detta nästa gång, så ska jag väl börja sätta dit en bakbom och fälla upp rampen så småningom. Eller så tar jag en liten paus. Eller så stannar vi vid detta moment och upprepar det en stund. Vi får se. Jag är i alla fall tacksam över att jag köpte mig en ponny för jag tror detta hade varit läskigare för mig att träna på ensam, med en stor häst. 

Jag har i bakhuvudet att november är en lite speciell månad för de flesta hästar. Många hästar är lite "frisky" av det kalla vädret och pälsbytet. Galishimo blev ju knappt hanterbar, men jag ser även på uppdateringar på facebook och i pratet i stallet, om att hästarna kan vara lite överförfriskade på ridturerna nu. Det behövs bara några veckor till så är vinterpälsen lagd och de är lugnare igen. Så jag behöver ju inte utmana Ares hur mycket som helst på årets värsta månad.