Annorlunda reaktioner

Jag var ute på en lite längre runda med Ares idag och han har verkligen helt annorlunda reaktioner än Galishimo. Här är bara några exempel: 

1. Bankandet

När vi började gå iväg från hagen så behövde vi gå förbi ett garage där någon använde en cirkelsåg samt bankade på något. Så det lät rejält. Och vi var tvungna att gå förbi det, från baksidan, där själva användaren inte skulle se att det ens fanns en unghäst och en människa i närheten. Så det fortsatte låta, och banka. Ares stelnade till och lyssnade. Sedan fick han en godis. Sedan struntade han i det. Det spelade ingen roll hur mycket det väsnades. Han hade dissat bankandet och surrandet. Det var inte intressant längre. Min ficka blev lite intressantare, det fanns ju godis i den. 

2. Järnvägsövergången

Järnvägsövergången är inte så långt från stallet. Det är lite brädor och en blank räls. Inte svårt att ta sig över alls, men en markant skillnad i ljud och underlag. Galishimo hade svårt för järnvägsövergångar i nästan hela sitt liv, vi var i två stall nära samma järnväg i sammanligt nio år. Det tog flera år innan han vågade gå över en järnvägsövergång avslappnat. Det finns fler hästar i min krets som krånglat lite när det kommit att ta sig över järnvägar så det var väl inte bara Galishimo som tyckte det var otäckt. Ares har aldrig brytt sig om järnvägen, ens en enda gång. Han bara går. Ibland sänker han nosen och tittar på den glansiga rälsen som han kliver över. 

Men idag klev han inte ens över den. Han klev på den. Helt obekymrat. 

3. Möten med andra hästar

Vi mötte andra hästar i skogen. Jag upptäckte de andra hästarna långt före Ares. Jag försökte få Ares att höja huvudet och se de tre hästarna i skogen, men han gick med huvudet sänkt och luktade på marken. Jag stannade honom och höjde huvudet och sa "Titta!" när hästarna var 50 meter bort. 
"Jasså?" sade han och tittade på dem. 
Jag gick ut med honom lite i skogen. Han är ju ändå unghäst och nykastrerad och skogsstigen är trång. 
"Jag är mycket större och starkare än vad somliga tror!" sade Ares, precis som Mowgli i Djungelboken, under tiden vi passerade de andra hästarna. Men när vi passerade och han insåg att det inte skulle bli något busa av, så fortsatte han lukta på marken och andas ut långsamt. Hästarna hade inte ens försvunnit från synhåll innan han släppte dem. 

4. Tåget 

Tåget kom i lördags. Jag var på väg hem med Ares och hörde tågljuden komma. Vi var ca 75 meter från tågspåret. Det kändes dumt att vända i panik och ge Ares någon slags signal om att tåget var farligt. Så jag släppte på linan lite och lät honom beta i diket bredvid vägen. Men jag blev rädd. Riktigt rädd. Galishimo var... ja Galishimo. Ni vet. Vi tågtränade. År efter år. Tåg är inte okomplicerade för alla. Ares var glad över att beta i diket. Jag gjorde mig redo för att ta distans och slackade ut på linan. Pulsen slog genom hela kroppen och jag märkte att jag började skaka i hela kroppen. Jag var inte redo att tågträna. Jag känner inte Ares. Jag vet inte hur det slutar. 

När tåget passerade i ett vrål höjde Ares huvudet, slutade tugga, och såg ut att tänka "Det där var en stor bil." och sedan fortsatte han beta. Jag fick dra honom upp ur diket och han såg mest ut att tänka: 
"Men ååhhh kan man inte få äta lite mer? Jag stod bra där i diket..." 

Och då kände jag lite... 

ja lite som att jag ville gråta. 

För att jag gillar honom. 

.