Shopping från katastrofkontot

 Mitt konto tickar snabbt minus nu, men ännu har jag en liten buffert kvar! Och det är ju "katastrofkontot" jag tar pengar av. Det konto som jag enträget sparat ihop under flera år och varit väldigt noggrann med att inte ta ut pengar från. För det kontot var ju avsett för katastrofer. Och egentligen använder jag pengarna från det kontot med all rätt. 

Att Galishimo dog var en katastrof. 

Att i princip ligga sängliggandes en hel sommar var en katastrof. 

Att vara fortsatt småsjuk och infektionskänslig, vilket jag varit hela denna vecka, är fortfarande en mindre katastrof. 

Men vet ni vad? Ares får ett nytt träns. Han har tre ärvda träns hemma, två westernträns från Galishimo och ett träns från Ebba och hennes lånesto Alena. Men westerntränsen är väldigt rörliga eftersom de inte har några nosband och liknande, de kan hypotetiskt glida av om Ares backar och knycker med nacken, om jag står framför honom, och Ebbas träns har en ganska tight design, lite anpassad för hästar som gärna vill öppna munnen eller undandra sig kontakt. Jag ville ha något mellanläge och där jag kan plocka bort nosbandet. Så det blev ett Aachenträns Mordon fairfield från HÖÖKS. 


Jag köpte även en ny exakt likadan overall som jag köpte för 11 år sedan, när jag precis köpt Galishimo, som jag använt varje vinter i 11 år, som en äkta overalltomte. Nu är min gamla overall sliten och lite trasig, så nu köper jag en ny likadan. Precis som jag köpte en ny overall det första jag köpte Galishimo. Jag älskade att rida i den, under de kalla vinterdagarna här i Västerbotten.

Overallen som jag red Galishimo i december 2013... 


...som var lika flitigt använd i december 2018. Färgerna gick inte ur overallen, det var bara Galishimo som bleknade med åren. (Som ni märker så älskar jag fortfarande att prata om honom och sätta ut bilder på honom. Älskade Galishimo.)



Och så köpte jag benreflexer. Galishimo tålde ju inte reflexer på benen. Det blev ett väldans spring och lämnade jag honom med boots eller benreflexer oövervakat, så försökte han gnaga av sig dem. Han gnagde även bort bootsen på bakbenen. Hur han lyckades med det vet jag inte. Stod han upp? Låg han ned? Allt skulle i alla fall bort. 

Men Ares kanske accepterar benreflexer lättare. Jag tror inte han är brydd på samma sätt. Mina irrationella starka skuldkänslor, som gjorde att jag från början hade ont i magen och kände att jag svek Galishimo, när jag planerade för Ares, har försvunnit. Tiden läker. Jag börjar anpassa mig till de nya omständigheterna. Precis som det ska vara. 

Ares kommer att bli gräsligt fin i sitt bruna träns, sina specialbeställda tömmar för tömkörning, och Galishimos bruna tömkörningsgjord som matchar tränset. Och sina gula nya reflexer på benen. 


Jag vet inte hur lång tid det tar innan vi kan använda hela kittet, 

det beror ju på hur snabbt vi mentalt landar med varandra, 

men jag längtar otroligt mycket! 


.


Jo... Ares fick en berlock också. En liten skyddsängel... 

Kommentarer

  1. Härligt☺️ Å snart kommer han. Ares.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det blir toppen! Det är bara resan som känns lite spännande, att transportera en unghäst som inte är så van att transporteras, 30 mil... Det blir skönt när han är hemma!

      Radera
    2. Ska han åka trailer eller lastbil? Minns när vi hämtade H. Knappt 6 mån gammal. Hade Lilla My med som sällskap. 14 år sedan nu i november. ☺️

      Radera
    3. Jag ville ha hästlastbil men uppfödaren insisterade på egen transport då det blir mindre byten för hästen och mindre risk för smittor, så det blir att hämta den :) Lite spännande känns det!

      Radera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Planering med att måla hästtransport

Den där silverbjälken

Påskjutet