Nu trillade poletten ned!

 

Det var exakt samma blåsiga höstväder som igår, och jag gruvade mig lite för att gå på promenad med Ares igen. Det var ju lite tufft igår då han var stark och hade energi. 

Men i dag hade poletten trillat ned. Det var alltså ingen kidnappning som var på gång. Det var bara en promenad. Ares gick lugnt efter mig hela tiden. Grannhästarna galopperade och krumbuktade som igår, men denna gång tittade han på dem och såg ut att tänka "Old news..." och inte så mycket mer. Det där hade han ju sett förut. 

Sedan gick vi i skogen och han gick helst efter mig med nosen i marken, det fanns många goda lukter och spår som intresserade honom. Han missade en hel del fladdrande remsor och skyltar om nyplanterad skog, men jag antar att de helt enkelt inte luktade intressant. 

Så vi var ute i över en halvmil. Han gick snällt som ett litet skolbarn efter mig och skyggade inte för något. Tittade inte på något. Snubblade inte över en endaste rot. Säker på sina hovar, och med en kropp i balans. Han blev lite trött på hemvägen och det gick lite långsammare hemåt. Han är ju bara en unghäst. 


Det kommer lite minnen från Galishimo. Aldrig, aldrig har jag kunnat ha en så lugn promenad med Galishimo i skogen. Snubblingarna har hört till. Skyggningarna har hört till. Upphetsningen av att vi är på väg hem har hört till. Det höga huvudet och de ständigt spetsiga öronen har hört till. Det finns så mycket saknad och längtan efter Galishimo, men Ares hjälper verkligen till så mycket med att göra hästlivet enklare. 


"Tror du att din unghäst kan ersätta min fantastiska arab?" hade jag frågat uppfödaren någon vecka efter att Galishimo dog. 
"Ja det tror jag." svarade uppfödaren. 

Och hon hade så rätt. 


- 

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Planering med att måla hästtransport

Bild
Japp. Det är lika bra att ta tjuren i hornen direkt. Hästtransporten renoverar inte sig själv. Färgen håller på att flagna på den. Jag gillar det inte. Den stora frågan var ju om jag ska måla transporten i en helt ny färg, exempelvis plommonröd, eller om jag skulle försöka finna en färg som matchar min bil, utan att bli så ljus att man ser alla ojämnheter man målat över på plyfan. Eller bara bättra på nuvarande nyans. Jag vägde mellan en förstärkt färg av transportens vanliga blå färg eller bilen. Jag bestämde mig för att det var bättre att köra det fegaste alternativet, det som mest liknar min transport. Jag valde att fega trots att en välmatchad transport till bilen skulle kunna bli awesome. Med heltidsjobb och häst har jag begränsat med energi och orkar kanske inte behålla min entusiasm, om jag råkar välja fel beige nyans på transporten. Det kan ju lätt bli så att den bara ser ut som en kartong om man väljer fel nyans. Eller ljus avföring. Däremot kan jag ju allti
Läs mer

Den där silverbjälken

Bild
Jag tittade på Joseph N Silverbjälkes inlägg på Facebook nyligen och tyckte att hans allmänna råd för framsteg kändes som en lite energigivande oas i öknen. Jag har för mig att han inte heter Silverbjälke alls, utan använder den pseudonym för att få skriva vad fan han vill utan att någon särskild känner sig kränkt eller utpekad. Han verkar i alla fall klok och ibland kanske det behövs en pseudonym för att slippa hamna i blåsväder. Jag vet ju själv hur otroligt lätt man kan skapa drev på nätet när jag höll till i forum, och jag i början helt naivt och öppenhjärtligt delade med mig av min hästs med -och motgångar. Om vi säger så här. Det fick jag sluta med. Det fick jag verkligen sluta med. Här på bloggen har jag dock makten att välja vilka som får stiga fram och vilka som ignoreras. So, this is the safe place. Hur som helst, så har Silverbjälke summerat lite tips som jag försöker hålla fast vid. 1. Lyssna inåt och på dina egna mål, mer än till vad andra tycker. 2. "J
Läs mer

Påskjutet

Bild
Ares börjar känna sig mer och mer bekväm med mig i sadeln, och det märktes mest igår med att han har ett riktigt fint påskjut med starka bakben. Igår var han lugn, jag var lite försiktig då vi inte var ensamma på ridbana, men idag var husse med och jag kände mig tryggare, och då var han pigg! Skritten är stor och ordentlig där han vill framåt, vid minsta lilla skänkling så svävar han glatt iväg i trav, med stora glada kliv, och jag hänger inte riktigt med. Ibland vinglar han ju lite också. Det är inte lätt att vara duktig.  Galishimo tog ju små, fina så steg och traven var väldigt liten och enkel att sitta i. När Ares trampar iväg så gungar hela hans kropp, glatt och energiskt. Det känns lite som så, att om jag bara tjoade till, och sade att han var duktig, så hade han gärna gett mig en glad galopp. Han gillar att jobba och är glad att stå till tjänst. Nu får det gärna gå fort, också.  Är jag redo för min arbetsglada, pigga, ponny med det fina klivet? Nej det är jag inte. Jag tycker de
Läs mer