Kriget om pannluggen

Jag älskade verkligen Galishimo. Han var väldigt, väldigt, rolig och personlig. Men nog är vardagen lite lättare nu. Ta bara exemplet idag när jag skulle fläta Ares man och pannlugg. Ares är alltså två år. Helt ensam i stallet. Han har bott här i tre dagar, och jag tänker att han har så pass mycket ro i kroppen nu att han kan stå stilla och låta mig fläta honom. 

Han står som ett ljus. Han tigger lite då och då för han vet att jag har godisar som han gillar i fickan. Men annars står han bara stilla och njuter av uppmärksamheten. 

Då kommer vi till pannluggen. Under alla år jag haft Galishimo har det varit lite av ett eldprov. "Kriget om pannluggen" brukade jag kalla det. Galishimo gav nämligen inte bort sin pannlugg bara sådär. Man kunde inte komma åt hans huvud och öron utan ett visst mått av taktik och en blandning av hot och kärlek, vid exakt rätt timing. När man väl vunnit så stod han med huvudet lågt och blundade för att ta sig igenom det deprimerande nederlaget att tvingas låta någon kränka hans pannlugg med en fläta. Och då passade man ju även på att ge honom lite kli och massage. Så det slutade alltid trevligt. Men det var ändå samma sak i början. År ut och år in. Man fick inte hans pannlugg bara sådär. Man fick inte göra snabba rörelser mot hans huvud bara sådär. Ibland kunde jag skämta med någon ny i stallet och säga "Kan du fläta hans pannlugg?" och de tittade uppgivet på mig efter fem minuter, med Galishimos kränkta uppsyn då han lyfte nosen mot taket med blottade ögonvitor, och de undrade hur fanken jag bar mig åt. 

Så med den känslan och erfarenheten närmade jag mig Ares pannlugg. Som att det är lite känsligt, och att det är en speciell sak att vara nära ögonen och huvudet på en häst.

"Vad gör du?" frågade Ares. 
"Jag tänkte fläta pannluggen." 
"Det gör inte ont, va?" 
"Nej, det gör det inte."
"Trevligt... Nästan. Mysigt..." svarade Ares när jag tog hans pannlugg och flätade den. Den blev flätad på ett kick. Ares är inte huvudskygg. Ares är inte rädd om öronen. Ares är inte rädd om pannluggen. 

Så liten och ändå så trevlig. 


Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Planering med att måla hästtransport

Bild
Japp. Det är lika bra att ta tjuren i hornen direkt. Hästtransporten renoverar inte sig själv. Färgen håller på att flagna på den. Jag gillar det inte. Den stora frågan var ju om jag ska måla transporten i en helt ny färg, exempelvis plommonröd, eller om jag skulle försöka finna en färg som matchar min bil, utan att bli så ljus att man ser alla ojämnheter man målat över på plyfan. Eller bara bättra på nuvarande nyans. Jag vägde mellan en förstärkt färg av transportens vanliga blå färg eller bilen. Jag bestämde mig för att det var bättre att köra det fegaste alternativet, det som mest liknar min transport. Jag valde att fega trots att en välmatchad transport till bilen skulle kunna bli awesome. Med heltidsjobb och häst har jag begränsat med energi och orkar kanske inte behålla min entusiasm, om jag råkar välja fel beige nyans på transporten. Det kan ju lätt bli så att den bara ser ut som en kartong om man väljer fel nyans. Eller ljus avföring. Däremot kan jag ju allti
Läs mer

Den där silverbjälken

Bild
Jag tittade på Joseph N Silverbjälkes inlägg på Facebook nyligen och tyckte att hans allmänna råd för framsteg kändes som en lite energigivande oas i öknen. Jag har för mig att han inte heter Silverbjälke alls, utan använder den pseudonym för att få skriva vad fan han vill utan att någon särskild känner sig kränkt eller utpekad. Han verkar i alla fall klok och ibland kanske det behövs en pseudonym för att slippa hamna i blåsväder. Jag vet ju själv hur otroligt lätt man kan skapa drev på nätet när jag höll till i forum, och jag i början helt naivt och öppenhjärtligt delade med mig av min hästs med -och motgångar. Om vi säger så här. Det fick jag sluta med. Det fick jag verkligen sluta med. Här på bloggen har jag dock makten att välja vilka som får stiga fram och vilka som ignoreras. So, this is the safe place. Hur som helst, så har Silverbjälke summerat lite tips som jag försöker hålla fast vid. 1. Lyssna inåt och på dina egna mål, mer än till vad andra tycker. 2. "J
Läs mer

Påskjutet

Bild
Ares börjar känna sig mer och mer bekväm med mig i sadeln, och det märktes mest igår med att han har ett riktigt fint påskjut med starka bakben. Igår var han lugn, jag var lite försiktig då vi inte var ensamma på ridbana, men idag var husse med och jag kände mig tryggare, och då var han pigg! Skritten är stor och ordentlig där han vill framåt, vid minsta lilla skänkling så svävar han glatt iväg i trav, med stora glada kliv, och jag hänger inte riktigt med. Ibland vinglar han ju lite också. Det är inte lätt att vara duktig.  Galishimo tog ju små, fina så steg och traven var väldigt liten och enkel att sitta i. När Ares trampar iväg så gungar hela hans kropp, glatt och energiskt. Det känns lite som så, att om jag bara tjoade till, och sade att han var duktig, så hade han gärna gett mig en glad galopp. Han gillar att jobba och är glad att stå till tjänst. Nu får det gärna gå fort, också.  Är jag redo för min arbetsglada, pigga, ponny med det fina klivet? Nej det är jag inte. Jag tycker de
Läs mer