En jättefin start

 


Det finns verkligen ingenting att klaga på hos Ares. Jag är så nöjd. Jag longerar honom två gånger om dagen och han kan nu kommandot för trav och halt väldigt bra. Han gör halt direkt. 

Jag var lite osäker på hur longeringen skulle fungera, för den gick inte så bra i somras när jag testade att longera honom. Han förstod mig inte alls. Varken gas eller broms eller att hålla sig ute på spåret. Det fanns ingen bra kontakt mellan oss. Uppfödaren fick visa mig, och jag backade respektfullt. Men jag gillade verkligen vad jag såg.

Likadant första gången jag longerade honom första gången när han kom hit. Han ville inte longeras i höger varv och kontakten och förståelsen mellan oss glappade. Så jag lät honom springa i vänster varv i början innan jag började försiktigt lirka med hans högra varv. Men han var snäll. Aldrig dum. 

Det tog bara två dagar så förstod vi varandra precis och båda varven går som en dans. 

Jag har backat honom ett par gånger per pass, och har även börjat flytta baken på honom lite med att sätta tryck vid skänkelläget (där mitt ben ska vara när jag rider honom). Så snart han förstått det, med små medel, så kommer jag att träna in att han ska flytta bogen med små gester. Men det kan vi ta nästa vecka. Han svarar jättefint på alla övningar. Långt över förväntan. Han verkar vara en sån där häst som bara vill vara duktig. Som gillar att få beröm och verkar lätt att motivera. 

Så snart han har fattat ett kommando, exempelvis "Ptro!" för att få honom att gå från trav till halt, så fortsätter jag på samma sätt men gör det med mindre och mindre röst. Så han verkligen måste lyssna. Likadant när jag flyttar och driver honom framåt. Mindre och mindre gester. Mer och mer finstämt. Ares förstår precis. Jag lägger pekfingertoppen mjukt på hans bog för att backa honom, han backar mjukt och väntar på sitt beröm.

Vi tränar bara cirka 20 minuter per pass så jag inte ska trötta ut honom. Han verkar gilla att träna, står alltid och väntar på att få komma ut, och går lite motvilligt ut i hagen igen, han står ofta och tittar efter mig när jag går. 


Sedan visar han i princip bara nyfikenhet på traktorn och fyrhjulingen. Han kommer fram och tittar när Markus kör fordonen. Tänk att detta gått så bra! 

Jag får en fantastisk start varje morgon

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Planering med att måla hästtransport

Bild
Japp. Det är lika bra att ta tjuren i hornen direkt. Hästtransporten renoverar inte sig själv. Färgen håller på att flagna på den. Jag gillar det inte. Den stora frågan var ju om jag ska måla transporten i en helt ny färg, exempelvis plommonröd, eller om jag skulle försöka finna en färg som matchar min bil, utan att bli så ljus att man ser alla ojämnheter man målat över på plyfan. Eller bara bättra på nuvarande nyans. Jag vägde mellan en förstärkt färg av transportens vanliga blå färg eller bilen. Jag bestämde mig för att det var bättre att köra det fegaste alternativet, det som mest liknar min transport. Jag valde att fega trots att en välmatchad transport till bilen skulle kunna bli awesome. Med heltidsjobb och häst har jag begränsat med energi och orkar kanske inte behålla min entusiasm, om jag råkar välja fel beige nyans på transporten. Det kan ju lätt bli så att den bara ser ut som en kartong om man väljer fel nyans. Eller ljus avföring. Däremot kan jag ju allti
Läs mer

Den där silverbjälken

Bild
Jag tittade på Joseph N Silverbjälkes inlägg på Facebook nyligen och tyckte att hans allmänna råd för framsteg kändes som en lite energigivande oas i öknen. Jag har för mig att han inte heter Silverbjälke alls, utan använder den pseudonym för att få skriva vad fan han vill utan att någon särskild känner sig kränkt eller utpekad. Han verkar i alla fall klok och ibland kanske det behövs en pseudonym för att slippa hamna i blåsväder. Jag vet ju själv hur otroligt lätt man kan skapa drev på nätet när jag höll till i forum, och jag i början helt naivt och öppenhjärtligt delade med mig av min hästs med -och motgångar. Om vi säger så här. Det fick jag sluta med. Det fick jag verkligen sluta med. Här på bloggen har jag dock makten att välja vilka som får stiga fram och vilka som ignoreras. So, this is the safe place. Hur som helst, så har Silverbjälke summerat lite tips som jag försöker hålla fast vid. 1. Lyssna inåt och på dina egna mål, mer än till vad andra tycker. 2. "J
Läs mer

Påskjutet

Bild
Ares börjar känna sig mer och mer bekväm med mig i sadeln, och det märktes mest igår med att han har ett riktigt fint påskjut med starka bakben. Igår var han lugn, jag var lite försiktig då vi inte var ensamma på ridbana, men idag var husse med och jag kände mig tryggare, och då var han pigg! Skritten är stor och ordentlig där han vill framåt, vid minsta lilla skänkling så svävar han glatt iväg i trav, med stora glada kliv, och jag hänger inte riktigt med. Ibland vinglar han ju lite också. Det är inte lätt att vara duktig.  Galishimo tog ju små, fina så steg och traven var väldigt liten och enkel att sitta i. När Ares trampar iväg så gungar hela hans kropp, glatt och energiskt. Det känns lite som så, att om jag bara tjoade till, och sade att han var duktig, så hade han gärna gett mig en glad galopp. Han gillar att jobba och är glad att stå till tjänst. Nu får det gärna gå fort, också.  Är jag redo för min arbetsglada, pigga, ponny med det fina klivet? Nej det är jag inte. Jag tycker de
Läs mer