Ares är här!

I söndags fick jag hem Ares! Vilken resa det varit. Jag minns inte exakt men tror jag körde bil och transporten i sex timmar. Jag var fruktansvärt nervös över körningen. Jag vet ju att det inte alltid går bra när man kör en häst i transport. Som den gången i oktober 2015 då Galishimo var sex år men fick sådan fullständig panik av att åka att han sparkade sönder transportens inrede, och sig själv blodig. Det inlägget hittar ni HÄR. Och jag minns det som i går. Det var verkligen inte roligt. Verkligen, verkligen, inte roligt. 

"ANDAS!" sade Ebba bestämt när jag började köra iväg ekipaget. 
"Ta ett djupt andetag!" befallde hon igen, och jag gjorde som hon sade. 
"DJUPARE!" sade Ebba. Och jag lydde. 

Och så körde vi iväg. På en väldigt lång resa, över 30 mil, med en helt grön liten ponny som aldrig blivit lastad förut. Som aldrig åkt transport förut. Men som skötte sig långt över förväntan. Han tömde hela hönätet efter tre timmar, och vi fick fylla nytt åt honom. Han åt med god aptit. Han mådde inte dåligt. Han verkade gilla äventyret! 


Att lasta ut Ares gick också långt över förväntan. Han tog ett steg bakåt. Stod stilla. Funderade. Jag fick tynga mig mot hans bog och putta honom bestämt, för att han skulle ta ett steg till. Sedan stod han stilla en stund till. Och funderade. 

Jag som är van hästar som slänger sig och får bråttom ut, eller försöker vända sig i transporten, om de inte varit transporttränade förut. Men den här hästen tänker. Jag vet inte om jag haft en tänkare förut. Så annorlunda det känns. Och tryggt. 


Väl ute kom Annas man Markus och hälsade på honom. 
"Goddag, det är jag som är hömannen. Det är jag som kommer med hö." förklarade Markus artigt för Ares och skakade sedan hand med Ares ena öra. Ares stod bara artigt och lät honom göra det. Jag gapade. Jag är inte van den här personlighetstypen av unghäst. En som bara står och gillar läget. 



Som ni ser så är även katten bekväm med att slänga sig på rygg framför näsan på honom. 

Jag har haft honom hemma i två dagar nu och har longerat honom och låtit både Sara och min andra kompis Ebba hälsa på honom. Inte den Ebba som följde med på transportresan, utan Ebba som har hästen Måns som jag brukar rida, och som jag brukar anförtro mig det mesta till. 


Min andra kompis Ebba var han också gosig med. Titta på Ares ögon. De fina kloka ögonen. 

Något säger mig att detta blir väldigt bra. 

.

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Planering med att måla hästtransport

Bild
Japp. Det är lika bra att ta tjuren i hornen direkt. Hästtransporten renoverar inte sig själv. Färgen håller på att flagna på den. Jag gillar det inte. Den stora frågan var ju om jag ska måla transporten i en helt ny färg, exempelvis plommonröd, eller om jag skulle försöka finna en färg som matchar min bil, utan att bli så ljus att man ser alla ojämnheter man målat över på plyfan. Eller bara bättra på nuvarande nyans. Jag vägde mellan en förstärkt färg av transportens vanliga blå färg eller bilen. Jag bestämde mig för att det var bättre att köra det fegaste alternativet, det som mest liknar min transport. Jag valde att fega trots att en välmatchad transport till bilen skulle kunna bli awesome. Med heltidsjobb och häst har jag begränsat med energi och orkar kanske inte behålla min entusiasm, om jag råkar välja fel beige nyans på transporten. Det kan ju lätt bli så att den bara ser ut som en kartong om man väljer fel nyans. Eller ljus avföring. Däremot kan jag ju allti
Läs mer

Den där silverbjälken

Bild
Jag tittade på Joseph N Silverbjälkes inlägg på Facebook nyligen och tyckte att hans allmänna råd för framsteg kändes som en lite energigivande oas i öknen. Jag har för mig att han inte heter Silverbjälke alls, utan använder den pseudonym för att få skriva vad fan han vill utan att någon särskild känner sig kränkt eller utpekad. Han verkar i alla fall klok och ibland kanske det behövs en pseudonym för att slippa hamna i blåsväder. Jag vet ju själv hur otroligt lätt man kan skapa drev på nätet när jag höll till i forum, och jag i början helt naivt och öppenhjärtligt delade med mig av min hästs med -och motgångar. Om vi säger så här. Det fick jag sluta med. Det fick jag verkligen sluta med. Här på bloggen har jag dock makten att välja vilka som får stiga fram och vilka som ignoreras. So, this is the safe place. Hur som helst, så har Silverbjälke summerat lite tips som jag försöker hålla fast vid. 1. Lyssna inåt och på dina egna mål, mer än till vad andra tycker. 2. "J
Läs mer

Påskjutet

Bild
Ares börjar känna sig mer och mer bekväm med mig i sadeln, och det märktes mest igår med att han har ett riktigt fint påskjut med starka bakben. Igår var han lugn, jag var lite försiktig då vi inte var ensamma på ridbana, men idag var husse med och jag kände mig tryggare, och då var han pigg! Skritten är stor och ordentlig där han vill framåt, vid minsta lilla skänkling så svävar han glatt iväg i trav, med stora glada kliv, och jag hänger inte riktigt med. Ibland vinglar han ju lite också. Det är inte lätt att vara duktig.  Galishimo tog ju små, fina så steg och traven var väldigt liten och enkel att sitta i. När Ares trampar iväg så gungar hela hans kropp, glatt och energiskt. Det känns lite som så, att om jag bara tjoade till, och sade att han var duktig, så hade han gärna gett mig en glad galopp. Han gillar att jobba och är glad att stå till tjänst. Nu får det gärna gå fort, också.  Är jag redo för min arbetsglada, pigga, ponny med det fina klivet? Nej det är jag inte. Jag tycker de
Läs mer