Lyckan ligger i bubblan

Galishimo har fått en ny grimma! Jag har funderat länge på om han ändå inte borde ha en fin lädergrimma som jag kan smörja upp, i stället för dessa tyg-grimmor som ändå bara är fina i tre månader och sedan slängs. Sagt och gjort, efter lite velande så blev det en fin, mörkbrun lädergrimma som kostade över 400 kronor. Jag minns faktiskt inte riktigt vad jag gav för den. Mjukt, rundat, fint kvalitetsläder var det då med ljusa sömmar. och extra vaddering i nacke och på nos. 


Galishimo är ju inte en dum häst för han kan skilja på grimmor i tyg, och träns i läder, så han var övertygad om att det var ett läderträns jag försökte trä på honom, vilket gjorde att han gapade STORT för att få "bettet" i munnen. Lite förvirrad blev han, när det inte fanns något bett att ta emot, utan att lädergrejen bara skulle bäras som en grimma. 


Hur som helst så hade vi ett fantastiskt ridpass. Jag slappnar ofta av när jag rider honom helt ensam på ridbanan eller ute. Jag går bara in i en slags bubbla och inget annat räknas än samspelet med honom. Det blir betydligt mindre tankar, och betydligt mer magkänsla. Dressyren har gått super ett tag nu, inte för att Galishimo gör fantastiska framsteg, utan för att jag gjort en bra mix av övningar som jag avvägt på ett bra sätt, i antal repetitioner och i svårighetsgrad. Det gör att jag märker att han anstränger sig lite extra men inte så  att övningarna blir övermäktiga så han tappar motivation eller gnista.

Känslan jag får när jag rider honom nu är att han får träna på allt han behöver träna på, fast på ett lättsamt sätt som inte ska kännas allt för nötande eller ansträngande. Sedan har vi ordentliga pauser innan vi byter övning och jag klappar honom och pratar med honom. Om jag har någon med mig på ridbanan så börjar jag lätt kritisera mig själv för mycket. Jag börjar tänka på hållningen, på händerna, på sitsen, på hästen och blir lite mer självkritisk. När jag är helt ensam så kan jag jobba i lugn och ro med vänster bog, och så pillar jag på med den, utan att ursäkta mig för att hästen inte går i form i övrigt. Eller ursäkta mig för att jag ser ut som ett spån.

Lyckan ligger i den lilla bubblan när det bara är jag och hästen.

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Planering med att måla hästtransport

Bild
Japp. Det är lika bra att ta tjuren i hornen direkt. Hästtransporten renoverar inte sig själv. Färgen håller på att flagna på den. Jag gillar det inte. Den stora frågan var ju om jag ska måla transporten i en helt ny färg, exempelvis plommonröd, eller om jag skulle försöka finna en färg som matchar min bil, utan att bli så ljus att man ser alla ojämnheter man målat över på plyfan. Eller bara bättra på nuvarande nyans. Jag vägde mellan en förstärkt färg av transportens vanliga blå färg eller bilen. Jag bestämde mig för att det var bättre att köra det fegaste alternativet, det som mest liknar min transport. Jag valde att fega trots att en välmatchad transport till bilen skulle kunna bli awesome. Med heltidsjobb och häst har jag begränsat med energi och orkar kanske inte behålla min entusiasm, om jag råkar välja fel beige nyans på transporten. Det kan ju lätt bli så att den bara ser ut som en kartong om man väljer fel nyans. Eller ljus avföring. Däremot kan jag ju allti
Läs mer

Den där silverbjälken

Bild
Jag tittade på Joseph N Silverbjälkes inlägg på Facebook nyligen och tyckte att hans allmänna råd för framsteg kändes som en lite energigivande oas i öknen. Jag har för mig att han inte heter Silverbjälke alls, utan använder den pseudonym för att få skriva vad fan han vill utan att någon särskild känner sig kränkt eller utpekad. Han verkar i alla fall klok och ibland kanske det behövs en pseudonym för att slippa hamna i blåsväder. Jag vet ju själv hur otroligt lätt man kan skapa drev på nätet när jag höll till i forum, och jag i början helt naivt och öppenhjärtligt delade med mig av min hästs med -och motgångar. Om vi säger så här. Det fick jag sluta med. Det fick jag verkligen sluta med. Här på bloggen har jag dock makten att välja vilka som får stiga fram och vilka som ignoreras. So, this is the safe place. Hur som helst, så har Silverbjälke summerat lite tips som jag försöker hålla fast vid. 1. Lyssna inåt och på dina egna mål, mer än till vad andra tycker. 2. "J
Läs mer

Påskjutet

Bild
Ares börjar känna sig mer och mer bekväm med mig i sadeln, och det märktes mest igår med att han har ett riktigt fint påskjut med starka bakben. Igår var han lugn, jag var lite försiktig då vi inte var ensamma på ridbana, men idag var husse med och jag kände mig tryggare, och då var han pigg! Skritten är stor och ordentlig där han vill framåt, vid minsta lilla skänkling så svävar han glatt iväg i trav, med stora glada kliv, och jag hänger inte riktigt med. Ibland vinglar han ju lite också. Det är inte lätt att vara duktig.  Galishimo tog ju små, fina så steg och traven var väldigt liten och enkel att sitta i. När Ares trampar iväg så gungar hela hans kropp, glatt och energiskt. Det känns lite som så, att om jag bara tjoade till, och sade att han var duktig, så hade han gärna gett mig en glad galopp. Han gillar att jobba och är glad att stå till tjänst. Nu får det gärna gå fort, också.  Är jag redo för min arbetsglada, pigga, ponny med det fina klivet? Nej det är jag inte. Jag tycker de
Läs mer