Konsten att passera en järnvägskorsning
Jag sitter på Rand och framför mig har jag Ebba och Galishimo och ett annat ekipage som rider med oss. Det andra ekipaget består också av en väldigt vaken häst, och det skedde onekligen vissa förhandlingar innan jag var redo att ha en vaken häst till på vår uteritt. Just nu kallar jag den andra hästen Dramat eftersom han gör allt väldigt dramatiskt, han rids dock väldigt bra av sin nya ryttare så Dramat kanske blir Lugnet om något år. Man vet aldrig.
Hur som helst:
Galishimo och Dramat går framför mig, där jag rider på Rand, och deras ryttare konverserar glatt och ivrigt om ungdomsserier värda att följa och inte. Vi behöver korsa ett järnvägsspår om ca 20 meter.
"Tänker de på järnvägsspåret, tror du? Ska jag rida först?" frågade jag Rand.
"Äh, vi ser väl." svarade han lugnt.
Jag betraktade dem lite nyfiket bakifrån när de närmade sig järnvägsspåret. På mitt vaksamma vis så vet jag ju att Galishimo inte alltid passerar järnvägskorsningar oberört. Ryttarna framför mig pratar fortfarande om ungdomsserier. Plötsligt stannar de till. Galishimos ögon blir stora. Dramat drar efter andan. De har upptäckt järnvägsspåret.
"Det är lugnt. Vi kan rida först!" säger Ebba.
"JA!" säger först Galishimo men tillägger efter bara några steg: "Eller nej! Eller ja! Eller nej... eller..."
Galishimo stannar upp och tittar ängsligt på järnvägsspåret. Han kan inte ha passerat det 100 gånger ännu. Det blänker lite idag. Den andra ryttaren driver Dramat mot spåret.
"Va? Ska vi över? Hoppa? Hur tusan...?!" säger Dramat och börjar trampa oroligt.
Jag och Rand har gjort halt och tittar på dem i bakgrunden. Ryttarna driver båda hästarna mjukt men pressar dem inte så mycket, då de båda hästarna uppenbart vill ta sig an denna svåra utmaning.
"Jomenförresten, vi gör så här! Eller nej... eller jo... vänta jag har gjort det här förut.. eller nej!" säger Galishimo och vidgar näsborrarna.
Plötsligt trycker sig Dramat riktigt nära Galishimo.
"Vi gör det tillsammans! Om jag går så går du! Jag tänker inte dö ensam!" säger Dramat och blir plötsligt ett klister mot Galishimo, samtidigt som Dramat med mycket höga knälyft tar sig an järnvägsspåret.
"We´re in this togheter!" svarar Galishimo upphetsat och tar sig an järnvägsspåret nära, nära Dramat. Men med den motsatta bentekniken; mycket, mycket bredbent. Han skulle ha rymt en sopkvast på tvären mellan sina hasor. Så trippar de över spåret, tätt tillsammans, Dramat och Galishimo. En med överdrivet höga knälyft och en löjligt bredbent. Tjejerna som rider skrattar till lite och fortsätter sedan prata serier.
Rand suckar och eskorterar mig mjukt och säkert över spåret på lösa tyglar. Det enda som märks av övergången är att det låter "klonk, klonk, klonk" när han på trygga hovar går över träet.
"Precis vad jag behövde idag, tack Rand." suckar jag och klappar honom nöjt.
.
Hur som helst:
Galishimo och Dramat går framför mig, där jag rider på Rand, och deras ryttare konverserar glatt och ivrigt om ungdomsserier värda att följa och inte. Vi behöver korsa ett järnvägsspår om ca 20 meter.
"Tänker de på järnvägsspåret, tror du? Ska jag rida först?" frågade jag Rand.
"Äh, vi ser väl." svarade han lugnt.
Jag betraktade dem lite nyfiket bakifrån när de närmade sig järnvägsspåret. På mitt vaksamma vis så vet jag ju att Galishimo inte alltid passerar järnvägskorsningar oberört. Ryttarna framför mig pratar fortfarande om ungdomsserier. Plötsligt stannar de till. Galishimos ögon blir stora. Dramat drar efter andan. De har upptäckt järnvägsspåret.
"Det är lugnt. Vi kan rida först!" säger Ebba.
"JA!" säger först Galishimo men tillägger efter bara några steg: "Eller nej! Eller ja! Eller nej... eller..."
Galishimo stannar upp och tittar ängsligt på järnvägsspåret. Han kan inte ha passerat det 100 gånger ännu. Det blänker lite idag. Den andra ryttaren driver Dramat mot spåret.
"Va? Ska vi över? Hoppa? Hur tusan...?!" säger Dramat och börjar trampa oroligt.
Jag och Rand har gjort halt och tittar på dem i bakgrunden. Ryttarna driver båda hästarna mjukt men pressar dem inte så mycket, då de båda hästarna uppenbart vill ta sig an denna svåra utmaning.
"Jomenförresten, vi gör så här! Eller nej... eller jo... vänta jag har gjort det här förut.. eller nej!" säger Galishimo och vidgar näsborrarna.
Plötsligt trycker sig Dramat riktigt nära Galishimo.
"Vi gör det tillsammans! Om jag går så går du! Jag tänker inte dö ensam!" säger Dramat och blir plötsligt ett klister mot Galishimo, samtidigt som Dramat med mycket höga knälyft tar sig an järnvägsspåret.
"We´re in this togheter!" svarar Galishimo upphetsat och tar sig an järnvägsspåret nära, nära Dramat. Men med den motsatta bentekniken; mycket, mycket bredbent. Han skulle ha rymt en sopkvast på tvären mellan sina hasor. Så trippar de över spåret, tätt tillsammans, Dramat och Galishimo. En med överdrivet höga knälyft och en löjligt bredbent. Tjejerna som rider skrattar till lite och fortsätter sedan prata serier.
Rand suckar och eskorterar mig mjukt och säkert över spåret på lösa tyglar. Det enda som märks av övergången är att det låter "klonk, klonk, klonk" när han på trygga hovar går över träet.
"Precis vad jag behövde idag, tack Rand." suckar jag och klappar honom nöjt.
.
Kommentarer
Skicka en kommentar