Lånehästen Rand

Jag har fått låna Ebbas häst Rand lite till och från nu under sommaren. Från början kändes det lite märkligt att sitta på en annan häst, men jag har börjat komma in i det allt mer. Jag har till och med ridit ut på honom barbacka. Vi har varit nere i diket en vända, då han ville hem tidigare än vad jag ville, och på travarhästars sätt så är han ju väldigt framåt, lägger sig gärna i bettet och älskar att trava snabbt, snabbt med sin ryttare.

Men han är stabil, åh vad stabil han är! Trots att han har stor framåtanda, så har också ett lugn över sig som är otroligt smittsamt. (Eller så är han bara en helt normal häst och det är jag som fått andra preferenser...) Första gången jag red ut med Rand själv, barbacka, så träffade vi på en travhäst med kusk och jag kände mig inte dugg orolig. Rand verkade mer intresserad av annat.

Det är väldigt skönt för självkänslan, för ofta innan jag sitter upp på Rand för att rida ut, så tänker jag att det kommer att kännas lika osäkert som när jag rider ut i naturen med Galishimo, det är som att kroppsminnet kopplar uteritter med att jag måste vara vaksam. Men så snart jag suttit på Rand en stund så rinner spänningarna av mig. Väldigt skönt!

Ebba å sin sida - blir mycket mer vaksam när hon rider på Galishimo. Hon rider honom jättebra men hon får precis samma känsla som jag får när jag rider Galishimo: Man vill vara ett steg före honom mentalt när man rider. Man lyssnar efter tåg, efter eventuella bilar eller motorcyklar som kan vara på väg mot en. Hon vill också ta det lite långsammare i situationer då man misstänker att Galishimo kan bli orolig, precis som jag gör. Detta ridsätt anammar hon inte alls när hon rider sin egen häst Rand. De löser de flesta situationer som uppkommer, tillsammans. Inget mer än det!

Det är ju därför Ebba får förtroendet att rida honom också. Någon som kaxigt häver ur det
"Hur svårt kan det vara? Det är ju bara att slappna av!" brukar inte klara sig särskilt bra på Galishimo, det har jag märkt genom åren, och den typen av dåligt omdöme vill jag inte utsätta honom för mer. För det är ju oftast Galishimo som får betala för dålig ridning.

 Det värsta är att jag invaggas så lugnt i lunken att jag råkat glömma av Ebba och Galishimo då och då.
"Märkte du inte?! Galishimo har kaninskuttat här bak!" sade Ebba igår, och jag märkte ingenting. Jag pratade om något annat. Jag minns inte riktigt vad.

Helt mentalt frikopplad från den lilla araben. 

.